Sirkka ville att Pontus skulle ha med sig sin motorcykel och att det gärna skulle komma fler motorcyklister i teamet. Pontus visste inte riktigt hur han skulle gå tillväga men Gud hade redan allt under kontroll. Pontus fick ett telefonsamtal av en företagare i Tervajoki som ville stöda denna resa. Företaget som sysslar med metallförädling hyrde en bil för detta ändamål på onsdag kväll och Pontus packade in sin HD i bilen och navigerade emot nästa hållplats, Alajärvi.
I Alajärvi kopplade han en släpkärra till bilen och på släpkärran fanns en Suzuki motorcykel som tillhörde en av de bröder som skulle komma till Nurmes på fredagen.
- Nåja, jag har ju sagt att riktiga män kör Harley men det är inget krav på något sätt. Alla får vara med och vi skall ju också vittna om att vi alla är olika och unika, säger Pontus.
Pontus körde vidare till broder Juuso Laitinens föräldrar där hans pappa Klaus Laitinen hjälpte Pontus med att lasta Juusos Harley Davidson på kärran. Det blev inte precis någon kort paus för Klaus och Pontus synkroniserade direkt i Anden och de hade mycket att prata om. Klaus bor i ett stort hus som tidigare varit lägergård, där tar han och hans fru hand om barn och ungdomar som behöver omplacering. De är även stödhem för ett trettiotal ungdomar.
- De gör ett fantastiskt arbete och jag kände direkt att detta var en Gudsman. Jag kunde ju ha förstått detta i och med att deras pojke är en Gudsman men man tänker inte alltid i dessa banor, funderar Pontus.
Klockan började bli mycket och Pontus körde vidare genom Viitasaari där han tog en kaffepaus och vidare till hotellet i Siilinjärvi utanför Kuopio där han hade bokat rum. Receptionen stängde klockan 21 men de hade satt nycklarna i en postlåda på bakgården. Dock gick inte allt som planerat.
- Jag gick in i rummet och var jätte trött. Jag tänkte inte så mycket på vad jag gjorde men kollade att det var samma nummer på nyckel som på rummet. Jag fick dock en chock för det var någon annan som låg och snarkade i rummet, berättar Pontus.
I och med att ingen svarade i receptionens telefon körde Pontus till Kuopio och checkade in på ett annat hotel. Allt gick bra trots att det blev lite ändrade planer.
- Jag var bara glad att få komma i säng, jag somnade vid fem tiden på morgonen, berättar Pontus.
Följande morgon steg Pontus upp och körde det stora ekipaget till parkeringen vid fängelset i Kuopio. Där gick han in och fick lämna kameran, telefonen och allt i ett skåp. Fängelsets pastor mötte Pontus och förde honom till kapellet där han träffade sin storasyster för andra gången i sitt liv.
- Det var underbart att träffa min syster igen. Hon är en fin kvinna och jag vill henne väl. Vi hade mycket att tala om och igen fick vi bönesvar då hon blivit beviljad att förflyttas till ett "öppet fängelse. Nu får vi ha mera kontakt då hon får en telefon, säger Pontus glatt.
Efter besöket i fängelset åkte Pontus till Siilinjärvi och träffade sin lillabror och tillbaka till Kuopio för att hämta broder Petri som kom med tåg från södra Finland. Tillsammans åkte de till Nurmes. Nedan berättar Pontus om veckoslutet i Nurmes:
På fredagen kom de andra Ambassadörerna och vi hade en evangelisationssatsning på torget för ungdomarna. Efteråt var det "jatkot" i pingstförsamlingens testuga varefter vi åkte till ABC och delade ut JESUS LOVES YOU skivor till ungdomarna. Jag är överraskad hur väl mottagna vi blev på alla ställen. De kristna i Nurmes hade bett för detta och allt var förberett. Följande dag grillade vi tillsammans med de kristna i Nurmes och det var en mycket fin gemenskap. På kvällen hade vi möte i testugan igen och självklart blev det en sväng via ABC igen. Det är ju där ungdomarna hänger om nättera.
På söndagen var vi med på gudstjänsten i den lokala pingstkyrkan och det var en underbar församling där kärleken flödade. Vi blev mycket väl bemötta på alla sätt och vis. De tog bra hand om oss och vi trivdes. Det bästa av allt är att någon blev frälst och någon blev förnyad. Många fick något att fundera på och flera fick en bok eller en cd:skiva.
Det var en fantastik helg, det är så annorlunda i öst än vad det är här i väst. Lite som om man åkte bakåt i tiden men det som är äkta där är längtan efter Gud. Tacksam för de som bjöd in oss, för vårt team samt tacksam för allt Gud gjorde denna helg.
Efter mötet åkte Pontus och teamet hem och hemma i Vasa hjälpte Sebastian till med att få ut HD:n ur paketbilen. Då det var gjort körde Pontus paketbilen till biluthyrningsfirman och Pontus och Sebastian åkte hem på Sebastians moped. Ännu en missionsresa i hemlandet avklarad.
