För första gången någonsin åkte jag med stora förväntningar till Daytona Beach, Florida och motorcykel träffen Daytona Bike Week som ordnades för sjuttioförsta gången. Daytona Bike Week ordnades första gången som Daytona 200 race den 24 Januari 1937. Då körde man motorcyklarna på en några kilometer lång sträcka på stranden. Man höll paus några år under andra världskriget men en icke officiell träff som kallades Daytona Bike Week ordnades då man hade paus mellan åren 1942-1947. Sedan dess har träffen bara blivit större och idag äger träffen rum på ett mycket utsträckt område, det är inte bara staden Daytona Beach som är full av motorcyklister utan hela sträckan från Ormond Beach i norr till New Smyrna Beach i söder är packad med "bikers" och olika evenemang. Hundratusentals människor samlas under dessa tio dagar och det finns underhållning för alla, allt från striptease till Biker Gudstjänster.
Flera kristna organisationer samlades och för första gången ordnades ett gemensamt projekt som bar namnet Broken Chains Biker Church. Fredagen den 16 Mars ordnade flera kristna organisationer i samarbete med församlingen Calvary Christian Center en gudstjänst. Innan jag kom dit hade jag mina egna föreställningar om att vi skulle ordna gudstjänst i en församling och jag trodde det var en liten församling eller en lada någonstans. Då vi på onsdagen besökte församlingen och tog del av deras onsdagsmöte kunde jag konstatera att sanningen var något helt annorlunda. En stor församling men en egen skola. Jag frågade någon hur många medlemmar jag fick höra att ungefär 7000 personer besöker kyrkan på söndagarna.
Vårt evenemang ägde rum i skolans gymnastiksal och dit fick de som ville ställa ut sina motorcyklar köra in dem i "kyrkan". Kvällen var något enastående och kristna bikers från hela USA samlades och umgicks. Det var verkligen en enhet och här skulle många icke kristna ha fått bevittna hur de kristna verkligen älskar varandra. Själv fick jag träffa otroligt många bröder som jag endast haft kontakt med på Facebook och det kändes som om vi känt varandra för evigt. Dock kommer vi ju att tillbringa evigheten tillsammans så det var på sin plats att träffas. Gud öppnar dörrar och för mig betydde detta mycket, att få vara en lite del av Guds stora verk bland dessa bikers. Jag fick inbjudningar hit och dit och skulle det vara möjligt skulle jag kunna åka runt och endast vittna och sjunga för bikers. Dock är detta något som jag funderar på att göra helhjärtat några månader om året. USA är möjligheternas land och om Gud öppnar dessa dörrar och vill att jag skall gå genom dem så tänker jag lyda. Tänk att Gud förberedde mig under alla år jag lärde mig spela gitarr och alla år jag gick ner mig då jag levde som rockmusiker och turnerade hit och dit. Idag kan jag använda det jag lärt mig för Hans rike. Pusselbitarna faller på sina platser.
Under gudstjänsten predikade Pastor Flathead Tom och Brother Lil Wolf som fortfarande tillhör klubben Outlaws gav ett kort vittnesbörd. Lil Wolf kom till tro men bestämde sig för att inte överge sin familj och sina vänner utan blev i stället klubbens kaplan. Nu är han ett ljus i mörkret och det är ingen annan än Gud som placerat honom där. Jag fick också möjlighet att stifta närmare bekantskap med denna skäggiga broder och jag gjorde en intervju med honom för mitt kommande tv program "Life in Him".
Under tio dagar har kristna bikers spridit evangeliet bland hundratusentals andra bikers. Ett hundratal har blivit frälsta och fått evigt liv. Detta arbete är viktigt. Dock har inte Bike Week heller varit någon glädjens fest. Tolv personer har omkommit i olyckor under evenemanget och ännu fler har omkommit på vägen hit eller härifrån. Vi fick budskapet om att en broder och en syster i Herren som var på väg till gudstjänsten på fredagen blev påkörda av en bil 100 km från slutdestinationen. De omkom i olyckan. De tillhörde Bikers For Christ och vi kunde inte annat än be för deras anhöriga. Mörkret finns men där ljuset finns kan inget mörker finnas. Dock har jag fått se mörkret på mycket nära håll under dessa dagar och jag är tacksam över att jag får vara ett av många ljus i denna möra värld.
Vi avslutade Bike Week 2012 med att jag sjöng bredvid Highway US1 och Ambassadörs bröderna från Texas vinkade in motorcyklisterna som var på väg hem för att bjuda dem på en kopp kaffe och en bibel. En del stannade, en del åkte förbi. En del vinkade glatt medan en del visade fingret och ropade fula ord till oss. Så är det att vara i Guds tjänst, man får höra allt möjligt men tack vare vår hjälpare, Den Helige Ande får vi kraft att göra vårt bästa för att sprida ljuset.
Ambassadörerna Cele, Dogman och Samuel åkte hem till Houston, Texas och jag är för tillfället i Jacksonville Florida. Under Bike Week spelade också bandet Molly Hatchet och jag fick träffa min gamla vän Dave Hlubek igen. Därför är jag för tillfället i Jacksonville för att han flyttat hit. Jag vill umgås med honom, en vän med ett stort hjärta. Vem vet, kanske vi spelar tillsammans en vacker dag igen. Det finns planer och visioner om ett southern rock band men mer än så kan jag inte säga nu. Framtiden och framför allt Gud får ta hand om saken. Det är dock mycket spännande tider vi lever i :)
