Finns jultomten?

Vem är jag?

KOLUMN. Frågorna kan vara många, speciellt om man är adopterad som jag är. Då jag blev frälst för snart fyra år sedan började jag forska i min släkt och hittade min mor. Nu är det dags att träffa henne. 

En del av Er kanske har hört eller läst att jag adopterades vid mycket tidig ålder på grund av problem i hemmet i Jyväskylä. Det var av kärlek min mor genom Rädda Barnen r.f. hittade ett nytt hem åt mig i Vasa. Det var väl det första undret i mitt liv och vilken nåd att få bli finlandssvensk. Min barndom var fantastisk och mina adoptivföräldrar, min mamma och min pappa kommer alltid att vara mina föräldrar. Dock har jag alltid varit intresserad av att veta mitt ursprung och varifrån jag kommer. Frågorna har varit många men nu börjar saker och ting klarna.


 

Det var 2007 då jag för första gången fick kontakt med min biologiska mor. Vi hade telefonkontakt en tid tills jag märkte att jag inte var redo för denna relation. I samma veva försvann min mobiltelefon och jag fick nytt nummer. Jag har ända sedan dess tänkt meddela min mamma att allt är ok, men det har aldrig blivit av. Jag frågade till och med goda vänner om de kunde kontakta henne och meddela att allt är ok och orsaken till att jag drog mig undan. Ingenting hände förrän för några månader sedan då de kontaktade mig från YLE TV2 i och med att de tyckte att jag var en intressant person. De sökte personer till programmet "Suhdekorjaamo" och undrade om det finns någon relation som jag behövde ta itu med. Tankarna gick genast till min biologiska mor och jag sade att jag ställer upp, men på mina villkor. 1. Min mor skall vara med på det hela 2. Jag skall ha rätten att berätta om mitt liv och om Jesus i programmet. Producenten gick med på mina krav och min mor kontaktades.

Vad jag har förstått var det med glädje hon tackade ja till att vara med i programmet. Även min mormor blev glad och jag har via meddelanden fått veta att hon stickat strumport till mig samt skrivit dikter.

Innan jag åkte till USA kom ett filmteam från YLE till Vasa och filmade mig. Jag tycker att allt gick bra och orsaken till att jag lever, JESUS blev klar och tydlig. Platsen för inspelningarna var också lämplig, Kvevlax Missionskyrka, en plats och församling som betyder mycket för mig.

Nu i skrivande stund är jag på väg till Jyväskylätrakten för att sova där en natt. I morgon kl. 13.30 skall jag för första gången sedan hösten 1972 träffa min biologiska mor, hon som bar på mig i nio månader och födde mig. Jag är inte nervös, men kanske lite "pirrig". Jag vet ju inte hur hon ser ut, jag vet inte mycket om henne. Det enda jag vet är att hon av kärlek gav bort mig då jag var liten och att hon den 14 augusti varje år, på min födelsedag tänt ett ljus. Vi hade kontakt men jag drog mig ur. Nu är det dags för mig att be min mor om förlåtelse för att jag "försvann" och framtiden, ja den är i Guds händer.