Goda nyheter sedan 2002     Tisdag 31 januari 2023 kl 18:35Nyheter | Skicka in artikel | Annonser | Galleri | Blog | Musikalbum | Kontakta oss
Nyheter > Vem är jag?
Pontus J. Back
Foto: Pontus J. Back
Finns jultomten?
pjb@netikka.fi
 1 14613 175 3
pjb@netikka.fi Back
Online 13:55 06/12 2010

Kolumn  Frågorna kan vara många, speciellt om man är adopterad som jag är. Då jag blev frälst för snart fyra år sedan började jag forska i min släkt och hittade min mor. Nu är det dags att träffa henne. 

En del av Er kanske har hört eller läst att jag adopterades vid mycket tidig ålder på grund av problem i hemmet i Jyväskylä. Det var av kärlek min mor genom Rädda Barnen r.f. hittade ett nytt hem åt mig i Vasa. Det var väl det första undret i mitt liv och vilken nåd att få bli finlandssvensk. Min barndom var fantastisk och mina adoptivföräldrar, min mamma och min pappa kommer alltid att vara mina föräldrar. Dock har jag alltid varit intresserad av att veta mitt ursprung och varifrån jag kommer. Frågorna har varit många men nu börjar saker och ting klarna.

 
Det var 2007 då jag för första gången fick kontakt med min biologiska mor. Vi hade telefonkontakt en tid tills jag märkte att jag inte var redo för denna relation. I samma veva försvann min mobiltelefon och jag fick nytt nummer. Jag har ända sedan dess tänkt meddela min mamma att allt är ok, men det har aldrig blivit av. Jag frågade till och med goda vänner om de kunde kontakta henne och meddela att allt är ok och orsaken till att jag drog mig undan. Ingenting hände förrän för några månader sedan då de kontaktade mig från YLE TV2 i och med att de tyckte att jag var en intressant person. De sökte personer till programmet "Suhdekorjaamo" och undrade om det finns någon relation som jag behövde ta itu med. Tankarna gick genast till min biologiska mor och jag sade att jag ställer upp, men på mina villkor. 1. Min mor skall vara med på det hela 2. Jag skall ha rätten att berätta om mitt liv och om Jesus i programmet. Producenten gick med på mina krav och min mor kontaktades.

Vad jag har förstått var det med glädje hon tackade ja till att vara med i programmet. Även min mormor blev glad och jag har via meddelanden fått veta att hon stickat strumport till mig samt skrivit dikter.

Innan jag åkte till USA kom ett filmteam från YLE till Vasa och filmade mig. Jag tycker att allt gick bra och orsaken till att jag lever, JESUS blev klar och tydlig. Platsen för inspelningarna var också lämplig, Kvevlax Missionskyrka, en plats och församling som betyder mycket för mig.

Nu i skrivande stund är jag på väg till Jyväskylätrakten för att sova där en natt. I morgon kl. 13.30 skall jag för första gången sedan hösten 1972 träffa min biologiska mor, hon som bar på mig i nio månader och födde mig. Jag är inte nervös, men kanske lite "pirrig". Jag vet ju inte hur hon ser ut, jag vet inte mycket om henne. Det enda jag vet är att hon av kärlek gav bort mig då jag var liten och att hon den 14 augusti varje år, på min födelsedag tänt ett ljus. Vi hade kontakt men jag drog mig ur. Nu är det dags för mig att be min mor om förlåtelse för att jag "försvann" och framtiden, ja den är i Guds händer.





Pontus J. Back
23:53 6.12.2010


Pertti, kiitos kommetistasi!

Henkilökohtaisesti voin olla eri mieltä sillä uskon että Jumala on luonut meitä kaikkia erilaisiksi. Tämän takia Jumala myös kohtelee meitä henkilökohtaisesti ja tämän takia kaikki kokemuksemme ovat henkilökohtaisia. Esim. minun tapauksessani minulla ei ole ollut vaikeuksia sanoa kasvattiäitiäni äidiksi sillä hän on edelleen sydämessäni äitini.

Elämää EI voi kelata taaksepäin eikä mennyttä voi muutta mutta Jumalan avulla voidaan vaikuttaa tulevaisuuteen. Sain lapsuudessani tietää "tarinani" enkä oikein ymmärtänyt sitä silloin, ehkä tämäkin oli Jumalan armoa.

Nyt kun olen itse saanut elämäni kuntoon olen mielenkiinnolla tutkinut mistä minä tulen ja haluan perehtyä sukuuni ja ehkä luoda suhdetta heihin. En voi tässä ja nyt sanoa mitä tulee tapahtumaan mutta tiedän että kaikki on Jumalan käsissä.

Siunausta!
pertti
22:01 6.12.2010


Biologisen äidin puuttuminen yhden vuoden iästä 18 ikävuoteen jättää jälkensä lapseen, vaikka kasvattiäiti parhaansa yrittäisi, vaikka kovalla kurillakin.
Äidin rakkaus ja lämmin syli puuttuvat. Samoin puuttuu äidin ohjaava käsi elämän vaikeina vuosina.
Uskoisin, että lapselle on kerrottava totuus, joka kumminkin tulee jossain vaiheessa todeksi ja saattaa silloin olla vaikeasti selvitettävä tosiasia.

Aikuisiässä biologisen äidin kohtaaminen ei tuo takaisin oman äidin puutetta lapsuudessa.
Kunnioitus ja hyväksyntä toimivat, mutta sana äiti on vaikea saada suusta ulos.

Elämää voi kelata takaperin, mennyttä ei takaisin saa, elämä jatkuu kuitenkin rikkaampana kun puuttuneet palaset ovat paikoillaan.

Näin itsenäisyyspäivänä nämä asiat koskettavat, koska sota vei vanhempani erilleen kuten monilta muiltakin perheiltä. Kuitenkaan ei elämäni ollut orvon lapsen elämää.

Minulta biologinen äiti oli kadoksissa 18 vuotta, mutta elin lapsuuteni monen ymmärtävän vanhemman ohjauksessa.
Onnekseni omistin isän, joka oli samalla paras ystäväni kaikissa elämän vaiheissa.
jenna
18:28 6.12.2010


Oj så spännande! Vad härligt att du har chansen att träffa din mamma, lycka till!
Sök

Skriv sökordet i rutan
Reklam

Annonsera här? Det passar bra! Kontakta oss!
musik >
10 senaste
>
You're forgiveness
Av Samuel Erik, Text och musik Samuel Erik, Producerad Samuel Erik och Manne Tiainen
Mick
Av Zealot Poets
Kärlekseld
Av Zealot Poets
Flumparanoia
Av Zealot Poets
The Day of Salvation
Av Pontus J Back
Without You
Av Pontus J Back
Thankful
Av Pontus J Back
Mighty God You Are (King of Kings)
Av Andreas Forsberg, producerad av Egon Veevo
Every Drop
Av Samuel Eklund, Producerad av Joakim Palmén