Gröna Ängar: Romabrevet, del 11

Kapitel två är en fortsättning av Paulus redogörelse för fördömelsen i kapitel ett. Paulus delar upp fördömelsen i tre delar. Först tar han upp fördömelsen över mänskligheten. Sedan tar han upp fördömelsen över de självrättfärdiga och sist tar han upp fördömelsen över de religiösa. Efter att han målat denna bakgrund, börjar han tala om Guds frälsning. Guds fördömelse är ett resultat av människors fallna levnad.
 
Låt oss se vad Paulus säger om de självrättfärdiga. Vilka är dessa? Det är för det första de som är rättfärdiga i sina egna ögon. Självrättfärdiga människor dömer ut andra människor. Deras fördömelse är baserad på deras åsikter om andra, inte på vad Guds ord säger. Paulus tar upp som exempel att en troende kanske tycker att det är fel att äta kött. Och när han ser någon annan som äter kött så fördömer han denna människa i sitt hjärta (1 Kor 8). Vi dömer ibland andra människor på grund av vilka kläder de har på sig. De självrättfärdiga är också hårda i sina hjärtan och de vill inte omvända sig. De är också själviska och motstridiga. Om du säger någonting till dem så vill de genast strida emot. De är olydiga mot sanningen. De lyder orättfärdighet. Vad är resultatet av deras liv? Trångmål och mycket ängslan. Istället för att vara självrättfärdiga borde vi söka det som är ärbart och att tillmötesgå andra. Vi borde sträva efter goda gärningar. Vad förväntar sig Gud av människor i allmänhet? Han förväntar sig att de ska leva ett rent liv mänskligt sett. Det innebär att följa naturens lag. Det kan vara att följa vår inre godhet och visa respekt till våra föräldrar o.s.v. Att prata illa om sina föräldrar är inte mänskligt. Vi borde lyssna på vårt samvete. Vi borde också lära oss att följa vår mänskliga instinkt.
 
Paulus går vidare och talar om de religiösa. Vad är religion? I den här världen finns det tre grupper av tillbedjare som man kan kalla riktiga religioner. För det första finns Judendomen som baseras på Gamla testamentet och speciellt Mose lag. Den andra är Kristendomen. Kristendomen tror också på en Gud, men de har förutom Gamla testamentet också Nya testamentet. Kristendomen är en religion där man tror på en sann Gud och Jesus som sin frälsare. Den tredje är Islam som kan sägas vara en blandning av judendom, kristendom och asiatisk mytologi. Islam tror på en Gud. De talar till och med om Jesus och säger att han är högre än Mohammed. De talar om att Jesus var på korset men att han aldrig dog där utan att änglarna kom och tog honom. Om man läser koranen, känner man igen mycket från judendomen och kristendomen. Buddhism kan inte räknas in bland de riktiga religionerna eftersom de inte tror på en Gud.
 

Varför är Gud emot religion? För det första betonar religion en yttre form mer än en inre verklighet. De försöker använda en yttre from för att komma närmre Gud. Att gå in i en stor kyrka får människor att känna som om de kommer närmre Gud. Utan denna yttre form kan de inte förmedla sin religion. Utåt sett borde istället vi som kristna vara oansenliga. Till och med frikyrkorna var oansenliga i början. De möttes ofta i hemmen. De religiösa tjänar Gud på ett yttre kunskapsmässigt sätt. De går till kyrkan under vissa högtider som exempelvis Jul för de kristna och Ramadan för muslimerna. Men deras hjärtan kan vara långt från Gud. Religiösa använder Bibeln på ett ytligt sätt. De religiösa uppehåller ceremonier utan att ha verkligheten bakom dem. De religiösa saknar den inre verkligheten av Anden. De utövar ondska som är lika hemsk som de orättfärdiga om inte ännu värre. Se bara på vad t.ex. katolikerna gjorde mot många sant troende.

Vem är en sann troende då? Det är någon som tror inifrån. Det är att ha en omskärelse i hjärtat. Det är också att tillbe Gud i hjärtat och Anden. Det är de som inte söker beröm av människor utan av Gud (Rom 2:28-29).
 
Vad är resultatet av människors orättfärdighet? För det första finns det ingen som söker Gud idag (Rom 3:11). Är det någon som söker Gud innerligt? Även de avviker. De har blivit värdelösa för Guds verk. De är inte trofasta. Alla som lever på detta sätt förtjänar Guds dom. Gud säger också till judarna, Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat (Matt 23:27). Herren uppmuntrar oss också att samlas. Efter denna inledning av Romarbrevet börjar Paulus att tala om Guds underbara frälsning. Amen. (Fortsättning följer...)

Hela artikelserien "Gröna Ängar" finns publicerad på mickelsson.net. Använd sökordet "Gröna Ängar" för att hitta tidigare budskap.