Hello Finland!

Ett hallelujah moment

ALLMÄNT. Michael W. Smith besökte Break Forth Finland-konferensen i Birkahallen, Tammefors på torsdag kväll. Konserten samlade uppskattningsvis 10 000 åhörare.

Jag måste erkänna att jag är uppspelt som ett litet barn minuterna innan konserten börjar. Minuterna går på tok för långsamt och jag har lust att bita på naglarna. Jag kan inte riktigt greppa att jag faktiskt ska få avnjuta en live-konsert med Michael W. Smith. Det hela handlar nog om det faktum att hans musik har spelat en så stor och viktig roll i mitt liv, ända sedan tonåren. Genom sorg och glädje har hans vackra kompositioner snurrat i min stereo och skänkt såväl tröst som inspiration. På läger och ungdomssamlingar har vi sjungit de lovsånger som han har skrivit, jag kan sjunga dem alla i sömnen.

Michael W Smith kan ju förstås också definieras som en av de absolut mest framgångsrika kristna artisterna under det gånga årtiondena, vars musik också har haft betydande framgångar inom sekulära kretsar. Hans musik har belönats med tre Grammys och 34 Dove Awards. Han har sålt 13 miljoner album, guldskiva fjorton gånger och platina fem gånger.

Klockan slår nio, publikhavet börjar koka och så gör han storartad entré, fembarnspappan och lovsångsledaren Michael W. Smith. Jublet vet inga gränser. Det obligatoriska "Hello Finland!" lyfter taket ytterligare. Konserten inleds med några uptempolåtar, bland annat "Here I am" och många händer är redan höjda i salen. Under en kort drickapaus meddelar W. Smith glatt: "Well, we've got a lot of songs to sing tonight..." och alla är överförtjusta över det faktumet.

Konserten är rent musikaliskt en jämn ström av välkända lovsånger som går rakt in i hjärtat, och
folket stämmer in gång på gång. Det blir aldrig fråga om någon show eller ett mediaspektakel. Det är Michael, hans röst, hans musik, ett bänd, åhörarna och Jesus. Jag stormtrivs. Ännu närmare publiken känns Michael W. när han lämnar sin trygga plats bakom synthen för att dela sitt liv med konsertbesökarna. Det blir ingen lång predikan, utan en kort "Smithy sermon" som han själv kallar den, men det räcker för att beröra innerst inne. "För många härinne kanske ordet Pappa väcker negativa känslor. Du kanske inte har haft en bra pappa. Men Gud kan vara din pappa. Du kanske inte har haft en bra mamma - Gud kan vara din mamma..." säger Michael.

Lovsångskonserten går så sakteliga mot sitt slut. Det blir ingen brakavslutning. Tvärtom så blir allt stilla och lugnt. Djup ropar till djup och hjärtan till Fadern. Jag ler stilla när jag hör introt till "Agnus Dei". Det är min önskesång, men gammal som den är väntade jag mig den inte. "Healing Rain" är också ett av kvällens finalnummer, bedövande vacker all sin enkelhet. Healing rain is falling down, I'm not afraid, I'm not afraid.

Så är det över.
Michael W. tackar för att han fick komma hit och vinkar, och promenerar sedan av scenen. Publiken klappar i takt länge, länge, men det blir inget extranummer. Lika bra så.
Det är perfekt som det är.
Tack säger jag.
Tack för en underbar kväll.

Det här du Idol-Kishti - var ett VERKLIGT hallelujah moment.

Från Tennessee till Tammerfors. Michael W. Smith.
"Hope you all enjoyed the Smithy Sermon" :)
Välbekanta sånger gav mysrysningar.
10 000 pinnar.
Några av pinnarna