Ordet är förlåt. Tänk vad enkelt det är att säga förlåt. Dock är det ofta för svårt att säga förlåt. Varför är det så svårt att säga förlåt fastän det är så enkelt? Jo, för att det krävs att man både ger upp och att man sväljer massor med stolthet i samma stund man säger det fantastiska och värdefulla ordet. Det smakar illa, men oj så bra det känns efteråt.
Jag skriver nu detta åter en gång, baserat på mina egna upplevelser. Jag skrev om detta på Kp-bloggen idag och nu då dagen är över kan jag inte annat än konstatera hur stor vikt ordet förlåt har. Dock bör man ju även mena det man säger och det man säger skall komma från hjärtat. Precis som då man blir frälst och kristen. Så här står det skrivet i Romarbrevet 10:9-10 "Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst".
På samma sätt tror jag att då vi säger förlåt och menar det ända från djupet av vårt hjärta så blir ordet rättfärdigt i samma stund vi säger detta med vår mun. Det är inte bara munnens bekännelse som är viktig utan allt som sägs genom munnen. Denna vecka har jag varit fräsig och arg. Jag har haft mycket svårt att förlåta. Det har slagit blixtar ur mitt huvud på grund av min ilska. Jag har haft mardrömmar varje natt. Otäcka drömmar som tagit mig tillbaka till mitt förflutna missbrukar liv. Varje gång jag har vaknat har jag tackat Jesus för att det endast var en dröm. *)
Fastän jag redan skrivit typ samma sak på annat håll tror jag att detta är någonting vi alla bör ta till oss av och lära oss av. Fastän vi är hur kristna och lärda som helst så bör vi ta till oss av det som Herren talade till mig förra natten. Låt mig berätta:
Jag bad tillsammans med en broder och en syster om att jag inte skulle behöva ha mardrömmar följande natt. Jag kände även på mig att denna äldre syster bad för mig fastän vi talade om värdsliga saker samtidigt. Hennes hand höll hon stadigt på min axel. Jag kände Guds värme. Jag bad även samma kväll innan jag lade mig om att jag skulle få nyckeln till friden, nyckeln som låser in ilskan och samtidigt släpper ut förlåtelsen, kärleken och friden. Jag bad att Herren skulle tala till mig och det gjorde Han verkligen.
Jag tänker inte skriva ner hela drömmen här och nu, den finns aningen mer detaljerad på Kp bloggen. En viktig sak var att en broder och vän som jag nyligen förlåtit och välsignat i mina böner var med i drömmen. I drömmen var han lik Jesus, ja han var helig. Han sade visa ord till mig och hänvisade till ett bibelställe. Han sade Matteus 15 och någonting. Jag vaknade och undrade varför drömmen var vacker. Jag tänkte någonting såsom " Det här är nog av Gud". Jag steg upp och gick nerför trapporna i vårt hem, jag var klar vaken då jag hörde en röst säga: Matteus 15:11 "femton elva". Då jag kom ner slog jag upp den lilla bibeln som är strategiskt placerad och läste bibelstället:
"Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ur munnen, det orenar henne". Ett kort och kraftigt budskap i min situation. I min ilska hade jag ju nästan förbannat mina vänner och personer som kom i min närhet, tyvärr.
Då jag bad till Gud om förlåtelse, så kände jag Hans kraft komma över mig. Jag kände hur ilskan lämnade mig och jag kände hur den Helige Ande fyllde på med frid, glädje och kärlek. Tack Jesus!
Jag skrev om denna händelse kring sextiden på morgonen. Under dagens lopp har jag fått kommentarer från olika personer. Personer jag har talat med har även ansett att det där är ett ord som vi alla behöver ta till oss och lära oss att leva med. Om man läser i Jakob 3 så är det rakt på sak och där är det verkligen skrämmande om man har sådana nerver som jag har. Huh huh, Jesus hjälp mig. Amen!
I alla fall så kontaktade jag några personer som varit utsatta för mig och sade det värdefulla ordet förlåt. Nu i kväll känner jag mig otroligt glad, sprallig och ren. Fullkomlig blir jag aldrig, men jag har igen lärt mig en läxa. Det har smakat illa, men oj så skönt att det är över för denna gång. Tack och lov blir det längre mellan dessa sammandrabbningar hela tiden. Jag ser det som en helandeprocess.
Redan i Herrens bön, den som man lärde sig i söndagsskolan. Fader vår... bla bla bla. (jag kan den nästan utantill idag, jag har bra minne men kort "kom ihåg). I Matteus 6 står det aningen annorlunda än den ramsan jag lärt mig, men vikten på förlåtelsen är tung. Matt 6:14-15 "Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser".
Läser man vidare så kommer man till flisan och bjälken. Det är även ett svar på hur jag tyvärr har reagerat. I alla fall ville jag bara säga att vi har en mäktig Gud som svarar då vi frågar och ber. Jag hoppas och ber att det skall ta länge till nästa nervutbrott a´la Pontus J. Back.
Tack*) Jesus för att du lär genom ditt ord och genom våra liv. Amen!
*) Tack är ytterligare ett viktigt ord. Vi måste komma ihåg att tacka Herren för allt han gjort och allt han gör!
Dagens mirakel:
Pontus J. Back har spelat pingis i 45 minuter!
