Endast en böneväckelse kan rädda västvärldens kristenhet

ALLMÄNT. Jesus började sin offentliga verksamhet med en fyrtio dagars fasta. Kristendomen började sitt världsvida segertåg på första Pingstdagen efter tio dagars bön, och troligen även fasta (Matt.9: 15). ”Yttre missionen” startade på böne- och fastedagarna i församlingen i Antiokia (Apg.13: 1-4). Kristendomens segertåg i Europa startade på ett ”böneställe” och fortsatte med en bönenatt i fängelset i Filippi (Apg.16: 13, 25).

De nordamerikanska väckelsen som åren 1857 – 1859 förde ca en million människor in i Guds rike var huvudsakligen en böneväckelse, inte så mycket en predikoväckelse som man kunde tro. En predikant som reste genom förenta staterna vid den tiden fann bönemöten överallt. Han tyckte att Amerika var som ett enda långt bönemöte! Azuza-street väckelsen, ur vilken den världsvida pingstväckelsen föddes, var i högsta grad en böneväckelse. Där bads i månader praktiskt taget dag och natt. Att bönen har högsta prioritet i nytestamentlig kristendom, tycks många ha tappat bort. Paulus säger i 1 Tim.2: 1, ”Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja…” I Apg.6 väljer man diakoner till att sköta endel praktiska sysslor, med den motiveringen: ”Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst.” (v.4) Vid en gallup nyligen konstaterade någon att präster och predikanter ber skrämmande litet, fast det nog även finns endel undantag.

Jag minns med saknad bönelivet i väckelsen för ett par decennier sedan. I församlingarna hölls det böneveckor, bönenätter och böne- och fastedagar. Förkunnarna samlades till bönedagar för vittnen en gång i mänaden, i olika församlingar. Vi hade böne- och fastedagar på Svartholmen varje höst flera år i följd. Nu tycks vi inte orka eller hinna med sådant. Kan sådana tendenser vara orsaken till att västerlandets kristenhet är på tillbakagång? Kyrkornas medlemsantal minskar, även många frikyrkor har stagnerat, ja går tillbaka. I tredje världen tycks det inte vara så! Dock noterar jag med glädje tecken på begynnande böneväckelse här och var även i västvärlden. Men det är inte bara det att medlemsantalet i många av västerlandets kyrkor minskar.

Även bland dem som fortfarande är kvar tycks det kristna trosinnehållet urholkas mer och mer. Världens tänkesätt tränger mer och mer in i kyrkorna. Man tycks ha tappat bort att kristen tro inte kan utbredas med enbart intellektuella argument. Det är ett faktum att flera av de stora universiteten i USA grundades av väckelsens män med en stark bibeltro. Men många av dessa har småningom glidit över i bibelkritik och otro. Kan orsaken vara brist på sådan bön som drar ner Guds övernaturliga uppenbarelse? Paulus säger i 1 Kor.2: 3-5:”Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på¨Guds kraft.” Det beror på att otron inte bara är en felaktig åsikt. Den är en andemakt! Och ande kan bara med ande fördrivas. Se Apg.6: 5 ”uppfylld av tro och helig Ande.” 1 Kor.4: 20 ”Ty Guds rike består inte i ord utan i kraft.” 2 Kor .4: 13 ”vi har samma trons ande.” Efter pingstdagens andeuppfyllelse var det mycket lätt att tro. Det var en sådan trosatmosfär i Jerusalem att bara Petri skugga föll på de sjuka, när han gick förbi, så blev de helade. Har vi tappat bort detta bara Gud själv kan utföra Guds verk?

Watchman Nee säger i sin bok: GOD´S WORK, sid.6:”Och även idag har Han sitt verk, som inte är någon människas verk, och som ingen människa kan utföra. Guds verk kan inte bli utfört av någon annan än Gud själv. Ju fortare vi erkänner detta, desto bättre.” (Min övers.) Därför att vi inte inser detta är vi så upptagna med att utföra det som vi tror vara Guds verk, att vi inte hinner bedja. Men när vi inser att all vår möda är fullständigt fåfäng om inte Gud verkar som svar på bön, då kan vi inte låta bli att bedja. Ett ständigt bönerop börjar då stiga upp från våra hjärtan till himmelens Gud.

E. M. Bounds, som är författare till de vida kända böckerna om bönen, skriver i sin bok ”PREDIKANTEN OCH BÖNEN”, sid.20: ”De predikanter, som är stora tänkare och stora forskare måste även vara de största bland bedjare, annars blir de de största bland avfällingar! De blir hjärtlösa yrkespredikanter, rationalistiska och av Gud aktade mindre än de minsta bland predikanter.” Det sägs om Johannes Döparen:”En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes.”

Joh,1: 6. Gudsmän kan inte skolas fram. De kan bara bedjas fram! ”Be därför skördens Herre att Han sänder ut arbetare till sin skörd.” Matt.9: 38. Och när vi ber så ger Han. ”Och Han gav somliga till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.” Ef.4: 11. Tjänstemän kan nog skolas fram, men aldrig ”Gudsmän”.

D. L. Moody som aldrig genomgått något predikantutbildningsinstitut, grundade själv ett, ”Moody Bible Institute”. Men jag känner inte till någon, som genomgått det, som lämnat sådana spår i väckelsehistorien som Moody själv. C. H. Sprurgeon var inte heller producerad i någon predikantfabrik. Även han grundade ett college, ”Spurgeon College”. Den ende av dem som genomgått det, som jag känner till, och som lämnat mera tydliga spår i väckelsehistorien är ”Rysslands apostel” Basil A. Malof (Också kallad William Fetler). Han var tydligen en så stark personlighet att han undgick att få sin personlighet utplånad och strömlinjeformad.

Därmed inte sagt att det skulle vara något fel med kunskap. Men om vi blir lurade att tro att studier kan ersätta ett nytestamentligt böneliv, då har vi blivit grundlurade, och Guds rike kommer att lida stor skada.

Ingenting kan ersätta bön, inte ens lovsång! Nej, jag tänker inte alls racka ner på lovsången. Ps.147 säger:”Det är gott att lovsjunga vår Gud.” I Ps.66: 17-19 står det bl.a. ”Till Honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga. Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig. Men Gud har hört mig. Han har aktat på mitt bönerop.” Vi får inte låta en god sak tränga ut en annan god sak från vårt kristna liv. Men det är viktigt att både bönen och lovsången kommer från våra hjärtan och inte bara från våra läppar.

Andlig verksamhet måste främjas på ett andlig sätt!

Andlig verksamhet är varken politik eller naturvetenskap. Någonting som kan vägas på en våg eller studeras i ett mikroskop. Jesus säger i Joh.3: 3:”Om en människa icke blir född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.” Och Paulus säger i 1 Kor.2: 13-14:”Vi har ju att tyda andliga ting för andliga människor. Men en ”själisk” människa tar icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en

dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.”

Må vi predika om bönens betydelse inte bara med ord, utan även med vårt föredöme! Paulus säger i Fil.4: 9 ”Det som ni hört av mig och sett hos mig, det skall ni göra, så skall fridens Gud vara med er.”

Kära vänner, låt oss rädda vår generation för himmelen medan vi har tillfälle, och därvid inte lämna

det mäktigaste av alla vapen obrukat, bönens mäktiga vapen!