Allt möjligt kan man råka ut för när man, som jag, tycker om att skriva och har en far som är djupt insyltad i tidningen Korsets Budskap. Det senaste var att göra ett reportage om "Minä Olen-messut".
En av guiderna förklarade att mässan strävar efter att erbjuda både kroppsligt, psykiskt och andligt välmående och att det finns så många olika former och riktningar att alla kan hitta något. Och visst fanns där nästan vad som helst. En man satt och spådde i kaffesump för 30 euro, flera olika massageformer fanns, flera typer spådde i tarotkort och folk sålde böcker om allt från healing till pilates. En besökare sade att hon kom dit mest av intresse för det andliga och tydligen är Finlands folk väldigt intresserat av andlighet, för mässan var hur välbesökt som helst, mest av medelålders damer. Både jag och Jimmy kände nog att det inte riktigt var Guds Ande som fanns där, men döm om vår förvåning och förtjusning när vi hittade ett stånd som erbjöd bön tillsammans med en präst! Prästen sade att han tyckte det var viktigt att finnas där som kristen för att möta folk. Både jag och Jimmy kände oss lättade och glada efter att ha träffat en broder i Herren på ett sådant ställe! Och är det inte vår uppgift som kristna – att finnas överallt och ge människor chansen att möta vår underbare Frälsare?
Ps: Till er som nu blir väldigt oroade över mitt och Jimmys andliga tillstånd: Simma lugnt! Om ni tycker vi börjar bete oss underligt är det fritt fram att erbjuda själavård ;)
