Stefan Sigfrids

Lunch med Stefan

ALLMÄNT. Jag träffade min vän och gamla pastor Stefan Sigfrids över lunch och passar på att slänga mig in i en alltför oförberedd intervju.

Vasa bär till ytan den samma gamla tröstlöshet som jag lämnade när jag flyttade till Helsingfors. När jag går genom stan för att träffa Stefan vid Sion kan jag inte annat än relektera över den här staden som jag spenderade många år att önska mig långt bort ifrån. Detta oändligt trista december väder fulländar stadens ansikte, påminner mig om charmiga romankulisser. Efter att jag flyttade till Helsingfors trodde jag inte att jag någonsin skulle återvända med iver hit, men när jag är här och ser bakåt på resan hit kan jag inte låta bli att uppleva att det känns som att komma hem igen. Jag var tvungen att utöva hård diciplin för att inte börja le okontrolerat under bilresan hit, jag kunde inte förneka faktum att jag var exalterad.

Efter en kort guidad tur i Sion beger vi oss in mot stan för att äta lunch. Efter att ha konstaterat att kebab inte är ett hälsosamt val i längden finner vi oss på Koti Pizza i Rewell Center. Vi småpratar och jag försöker febrilt hitta på intressanta frågor att ställa, men efter första frågan flyter diskussionen på som smort.

Jag inleder med att fråga generellt hur en församling ser ut idag och hur den bör se ut med bibliska ideal i åtanke.

Stefan kastar sig in i frågan och hans entusiam bekräftar relevansen i min fråga,

S: Ser man på församlingen på bibelns tid kan vi konstatera två saker, för det första var den förföljd och för det andra var den högaktad. Folket kanske var tveksamma till att ansluta sig till församlingen på grund av risken för förföljelse men församlingen var trots det väldigt högaktad och respekterad.

C: Ser du samma högaktning för församlingen i dagens samhälle?

S: Nej, inte alls.

C: Varför är det inte så idag?

S: För att samhället i många fall inte räknar med församlingen mera.

c: Finns det konkreta steg att ta för att se den samma högaktning idag?

S: Det är två saker som är viktiga, att ha kontakt med samhället och att ha kraft att påverka. Tyvärr har det ofta varit så genom historien att det endast funnits antingen eller. Församlingar som har haft väldigt goda kontakter men förbisett Guds kraft att påverka samhället eller sen väldigt karismatiska församlingar som sen inte vårdat kontakten utåt och blivit stämplade som sekter! Vi måste ha kontakt med samhället om vi vill se det förvandlat och då måste vi utöva Guds kraft. Ta Jesus som exempel, när han umgicks med människor var han väldigt naturlig. Men när han sedan går avsides och ber till Fadern ser vi intensiteten i deras relation, där kan man säga att han fick dom andliga genombrotten och gick sedan i den kraften och betjänade människorna. Där ser vi en äkta omtanke om människor i Jesu tjänst!

C: Vad är det första steget vi kan ta?

S: Jag vet faktiskt inte..

Stefan funderar en stund medan jag själv tänker på min fråga och att jag själv kanske inte visste vad jag menade med frågan, men i efterhand tänker jag att vi så ofta ser alla brister i församlingen och erkänner behovet till förnyelse men det är inte alltid vi vet vad vi ska göra av situationen.

S: Kärlek till människor börjar med att Gud får vidga våra hjärtan. Det är väldigt själviskt i dagens samhälle där allt handlar om sig själv. Personlig väckelse börjar med att Gud får förvandla ens själviska och hårda hjärta! Där börjar det!

Jag anteckenar några meningar och Stefan faller i tystnad och väntar på att jag ska skriva färdigt och han fortsätter,

S: Församlingens framtid ligger inte i verksamheten utan i kärleken till människor. Det är verksamheten som kräver en ljudanläggning, byggnader och diverse men församlingen kräver bara människor. Familjen är församlingen, du och jag är församlingen just nu.

Stefan berättar att nästa påskkonferans, alltså det alltid efterlängtade EC kommer att handla om förvandlande Gudsmöten. Lovsång, tillbedjan och betjäning kommer att ha en central plats. Det finns en djup önskan om den helige Andes närvaro. Stefan understryker vikten i att EC blir en del av en större helhet, att det inte bara inspirerar utan leder till personlig utveckling.

Stefan talar vidare om vikten av att dynamiken mellan det andliga och det visionära är i balans, han talar bildligt om en kula som åker längst en ränna, att kulan åker framåt genom att åka från den ena sidan till den andra sidan. Att det hela tiden behöver finnas en balansgång i arbetet.

Slutligen frågar jag med glimten i ögat den grundläggande frågan i en intervju, Vad vill du bli när du blir stor?

Stefan ler och svarar: Frälst!

Jag skrattar litet och antecknar hans svar, aningen missmodigt vågar jag erkänna, jag hade tänkt mig ett svar som enligt mig hade varit fyndigare men Stefan kontrar mina tankar med att fortsätta,

S: Att bli mera kristuslik, med frälst menar jag att jag vill bli mera lik Kristus på alla områden.

Jag ler och tänker att jag inte borde vara så snabb med att döma vad andra säger, med ett leende på läpparna antecknar jag mina sista ord och tänker att det är väldigt trevligt att sitta och diskutera med Stefan. Det är bara en bråkdel som jag har antecknat av vår diskussion och när jag tänker på allt som han sa ser jag en röd tråd genom hela diskussionen. Det som verkar dominera Stefans tankar om vad livet handlar om är kärleken till människor, inte att det alltid är lätt att älska andra. Ofta finner vi oss ute på djupt vatten när vi sänker försvaret och låter andra komma in i vårt liv. Då är det inte längre glansbilden vi ser utan vi ser varandra med alla våra brister, och då är frågan om vi verkligen vågar möta allt som kommer up. Stefan betonar vikten i att Gud får blåsa liv i våra hjärtan för andra människor. Att den sanna kärleken uppenbaras när vi tillåter Gud att ge oss sitt liv, därmed kan vi ge vidare åt andra det vi fått av Gud.

Jag tackar Stefan för att han tog sig tid att träffa mig och går iväg med lätt sinne och tanken på att det är helt enkelt fenomenalt att umgås med andra människor.