Patte är ett gott föredöme och en kärleksfull förkunnare

Uppmuntra varandra!

OLD ARTICLES. Kvinnan frågade sin man: -Älskar du mig inte längre? Jag har inte hört dig säga ”de orden” på länge. Mannen svarade: - När vi gifte oss för 20 år sen sa jag i kyrkan att jag älskar dig. Om jag ändrar mig skulle jag nog tala om det för dig, gumman min. Livet kan bli mera givande än så. Läs ett komprimerat uttdrag ur en undervisning som förklarar vad uppmuntran åstadkommer.

Bibeln om upmmuntran

1 Thess 5:10-11 ”Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra...”

Människor i vårt samhälle är underuppmuntrade. De längtar desperat efter uppmuntran men upplever det sällan.

George M. Adams kallade uppmuntran för ”syre för själen”.

1 Thess 3:1-3 ”Ingen skulle vackla under lidanden...”

Uppmuntran uthärdar lidande:

”Ett experiment gjordes för några år sedan för att mäta folks kapacitet att uthärda smärta. Psykologerna mätte hur länge en barfotad människa kunde stå i en låda med isvatten. De hittade en faktor som gjorde det möjligt för en del människor att stå dubbelt så länge som andra. Kan du gissa vad det var? Det var UPPMUNTRAN. När en annan person var närvarande, gav stöd och uppmuntran, kunde den lidande utstå mer smärta än de ouppmuntrade personerna.”

Ords. 12:25 ”Bekymmer tynger en mans hjärta, ett vänligt ord ger det glädje.”

Ords. 15:23 ”En man blir glad när han kan ge svar, hur gott är inte ett ord i rättan tid.”

Ords. 25:11 ”Som guldäpplen i silverinfattning är ord talade i rätt tid.”

När en person känner sig uppmuntrad, kan hon möta det omöjliga och övervinna de mest otroliga motgångar.

Två orsaker varför folk inte får tillräckligt med uppmuntran:

- De har alltför få nära öppna relationer.

- Vår kultur innehåller alltför lite hedersbevisningar.

· Rom 12:10 ”...överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning...”

Tyska filosof-poeten Johann Wolfgang von Goethe skrev: ”Tillrättavisning gör mycket, men uppmuntran efter kritik är som solen efter en dusch.”

· Hebr 3:13 ”Uppmuntra varandra istället var dag, så länge det heter idag...”

A ”Touch of Wonder” by Arthur Gordon

En club på Wiscos universitetet startades av några brillianta unga män. Samtliga hade en författarådra. Dessa träffades kontinuerligt för att läsa upp sina alster för varandra varav den ene efter den andra gav kritik, negativ feedback på de olika skrivelserna. Deras ovana att kritisera varandra gjorde att de kallades Stranglers.

På samma campus startade en kvinna en liknande grupp som kallade sig Wranglers. De läste också sina manuskript för varandra, men istället för att kritisera varandra försökte de hitta positiva saker att säga om varandra. Varje medlem i gruppen gav uppmuntran, oavsett hur underutvecklat skrivelsen var.

Resultatet av dessa två gruppers aktivitet visade sig 20 efteråt när alla var i sin karriärsbana. Av de begåvade männen i Stranglers, hade ingen av dem ett namn om sig som författare. Medan ett halft dussin av Wranglers var föga kända, men några av kvinnorna hade blivit kända nationellt och fått kända utmärkelser som Pulitzer-priset. Vinnare var Marjorie Kinnan Rawlings.

Det finns en oerhörd kraft i den positiva bekännelsen. ”Jag tror därför talar jag..” Tron ser alltid det positiva i människan, Gud ser alltid utvägen för dig, han prövar dig aldrig över din förmåga.

FÖR MÅNGA MÄNNISKOR ÄR DET INTE VAD DE ÄR SOM HÅLLER DEM TILLBAKA UTAN DET ÄR VAD DE TROR ATT DE INTE ÄR.

Hos ett barn som får mycket uppmuntran skapas grunden för ett bra självförtroende.

· Lär dig tala gott om andra, ge komplimanger, positiva ord etc.

· Var inte rädd för att smickra, vi är långt därifrån i Svenskfinland.

Nå längre

Scudder N Parker sade vid ett tillfälle: ”Människor har en benägenhet att bli vad man uppmuntrar dem att vara.” Det är ett mycket grundläggande mänskligt behov – behovet av att ha någon som uppmuntrar en och sporrar en att gå vidare.

Story om kirurgen

En klient som nu är en berömd kirurg, säger att han tror på ”ledarskap genom uppmuntran” och fortsätter med att förklara vad han menar med det. ”När jag gick på high-school i Iowa hade jag en simtränare som jag minns tydligt. Han skrek alltid åt oss. Men det var inte för att skälla ut oss. Han kunde skrika så här: Johnson, håll ut hela sträckan! Fortare! Du klarar det! Och detta var vad jag behövde. Jag tror jag kan tacka den där tränaren för mycket av min framgång, för när jag står vid operationsbordet kan jag fortfarande höra honom skrika åt mig. Därför har jag försökt uppmuntra folk jag står som ledare för.