Det var en varm sommarnatt när Christian Haglund och Linus åt kebab på torget i Nykarleby förra sommaren. Trots Linus stillsamma yttre, hade han kört dit med en bil osande av hormoner och hästkrafter. De nästan 50 muskulösa hästkrafterna som Fiestan förfogar över konkurrerade ut samltliga BMW:n på torget och lockade till sig två supersöta blonda violinister: Malin och Christa. Det visar sig snabbt att Christa är troende och Christian ger med blicken signaler åt Linus.
Fortsättningen på den ljusa sommarnatten blev ett vackert mirakel ute på en holme ute i skärgården: Sång, korvgrillning, frisbee, argaleken, skratt, soluppgång och prat.
Klockan 10 på morgonen vaknar Linus på bryggan och tackar sin skapare för att han är gör livet intressant och för att det hände honom.
Det blir många träffar och kontakten upprätthålls med båda vännerna.
Helgen ute i Snappertuna denna höst blev oförglömlig. Linus förklarade att han tycker att Christa passar hans självbild. Christa menar att hon inte hade tänkt i såna banor.
Men vänskapen övergår gradvis till ett förhållande med stark vänskap.
Christa och Linus löser i Snappertuna ett korsord var nyckelfrasen lyder "har sadlat om till blåsmusik".
Senare förklarar Christa att hon inte kunde göra annat än att ta chansen, för hon visste att Linus skulle göra henne lycklig.
På söndagkvällen hade Christa tur när hon vann Linus i det prestigefyllda kortspelet "trea, skitubyxa, tianvänder" och Christa ger Linus omdömet: "om du inte är en dålig förlorare så är jag rudolf med röda mulen". Christa byter med andra ord pseudonym i rask takt!
Linus vill rikta ett tack till Gud för att han gjort allt detta möjligt. Genom honom är allting möjligt.
