"-Pahasti synkkä!", sa någon.
"-Vart ska ja nu gå?", funderade en annan.
"-Vi ses väl snart igen?", hoppades en tredje...
Det blev gråtkalas genast då det sista ackordet i 'Let the Sunshine In' avslutats. Nu är TaDaM-gruppens tid förbi... men bara officiellt.
Då gruppen (skådisar, kör, band, lärare) innehöll idel trevliga, snälla, roliga människor är det en dröm att samlas nästan varje dag under ungefär en månads tid. Stunden då man märker att det är slut, nu träffas vi inte mera varje dag, utan bara "ibland", den stunden är fruktansvärt sorglig. 'Hair' har varit många människors liv den senaste tiden, och ett stort tomrum måste plötsligt fyllas.
Under måndagen lär det ha funnits aggressiva elever i vissa skolor, som bara surt gått omkring och muttrat nåt i stil med "ge mig bara ett huvu med hår, långt underbart hår..." (inside information, tack Emil för den ;-) Som tur var den allmänna åsikten att alla fått ut något av 'Hair' och det var till 99,9% positivt (felmarginalen ligger på 0,1%)
Men en sak är säker: "We WILL meet again!" Många väntar redan på 'Hair'-träffarna,
