Hur får då Anden dessa nio frukter att mogna i ditt liv? Skapar han dem på ett ögonblick? Vaknar du en vacker dag och är plötsligt fylld av dessa karaktärsdrag, fullt utvecklade? Nej. Frukt mognar alltid långsamt.
Gud får Andens frukter att mogna i ditt liv genom att låta dig uppleva stunder då du frestas, men ändå visar upp precis motsatt egenskap! Karaktären mognar alltid genom val, och frestelsen erbjuder just ett val.
Till exempel, Gud lär oss kärlek genom att omge oss med människor som är svåra att älska. Gud lär oss glädje mitt i sorgen, när vi vänder oss till honom. Lyckan är beroende av yttre omständigheter, men glädjen grundar sig på relationen till Gud.
Gud får friden att växa inom oss, men inte genom att allt går precis som vi tänkt oss, utan genom att tillåta perioder av kaos och vilsenhet. Vem som helst kan bli rofylld av att se på en vacker solnedgång eller slappna av under semestern. Vi lär oss verklig sinnesro när vi väljer att lita på Gud under omständigheter som frestar till oro eller rädsla. Tålamod skaffar vi oss också just när vi tvingas vänta och frestas att bli arga eller få vredesutbrott.
Gud använder motsatserna för att vi skall få göra ett val. Du kan inte påstå att du är en bra människa om du aldrig har frestats att vara en dålig. Du kan inte påstå att du är trogen om du aldrig har haft tillfälle att vara otrogen. Integriteten byggs upp av att du övervinner frestelsen att vara oärlig. Ödmjukheten växer när vi vägrar vara högmodiga, och uthålligheten utvecklas varje gång vi säger nej till frestelsen att ge upp. Varje gång du övervinner en frestelse bli du mer lik Jesus!"
Vi i Andreaskyrkans (Helsingfors) måndagscellgrupp har använt oss av denna bok, och haft mycket glädje av den. Den är upplagd som ett 40 dagars program, tanken är att man skall läsa ett kapitel per dag (och fundera på vissa frågor och memorera en bibelvers i slutet av varje kapitel) och på det här sättet få grunderna i en bra Gudrelation på det klara. Vi har läst ett par kapitel i veckan och diskuterat dem på cellen, boken passar utomordentligt bra för det. Språkligt sett är den inte alltid så lysande, och visst kan det medges att vissa kapitel mest känns som gammalt tjat, men de bra poängerna uppväger definitivt. Som kapitlet om frestelser, Dag 26, som stycket ovan är hämtat ur: det talade till mig mycket, och har tänkt på orden många gånger efter det då jag varit i frestande situationer. Jag rekommenderar boken, både som individuell eller gruppläsning.
Manda
