Markus 4:1-20
Lukas 8:5-15
Det finns en slags jord som kallas 'på vägen', de kanske är upptagna, stressade, och inte hinner med ett "kyrkligt" liv. Eller är för intellektuella, upplysta, belästa, eller så, för det. Det blir inte heller lättare för att fienden och hans armé kommer och äter upp det som sås på vägen.
Det står också, i Lukas variant på liknelsen, att det blev nertrampat. Många kristna har stora problem med sitt kristna liv för att mänskliga påfund har förvirrat dem. Så har vi de som bokstavligen blivit nertrampade. De har troligen blivit såpass sårade att de inte kan ta emot Ordet.
Vad säger Jesus? Jesus säger att dessa inte kan tro och bli frälsta! Vad ska vi göra då? Vi kan be att Gud inte låter folk gå där vi sår. Vi kan be Honom luckra upp jorden där. Vi kan be om en fågelskrämma... Är inte det en ganska lustig bild av änglavakt?
Vi har nästa sorts jordmån, de som jag kallar upplevelsejägare. Om den förra gruppen var intellektuella tvivlare är de här känslomässiga ena, som söker en häftig upplevelse, sedan en trevlig, sedan... Så ser jag det. Varken tanke- eller känslomänskorna går undan det här exemplet.
Den här typens jordmån söker inte sanning, de söker känsla. De tror en tid, men sedan känns det fel när problem börjar dyka upp. De är de som såddes bland sten. Kanske gamla vänner blåser dem bort från kristen gemenskap. Eller problem i livet - nånting drar dem tillbaka. Deras kristna liv torkar ut i ensamhet, kanske.
De hade ingen rot, säger Jesus. De fick inget vatten. Kanske den kristna gemenskapen de hade var torr? Knappast. De hade ingen rot, säger Jesus. De kunde inte ta emot. Upplevelsejägare, bland annat. Bland andra.
Så har vi den, i mina ögon, värsta gruppen. Jag tycker mig höra till alla de här grupperna själv, men särskilt till den här. Här har vi den farligaste gruppen.
De här hänger med såpass mycket annat, och har såpass mycket "som reser sig emot himlen" omkring sig, att de inte får nåt ljus själva. De pekar ut andras problem och klassar dem som oandliga, okunniga, osv... Själva får de inget ljus, när deras omgivning växer upp och täcker solen.
Jesus säger att de aldrig bär mogen frukt. Lägg märke till det ordet, mogen. Fariséer, dömande überkritiker, ytliga oäkta image-mänskor, som följer ett korrekt kristet beteende, men som inte får nåt ljus, och inte bär mogen frukt.
Men, det finns en fjärde jordmån. Av frukten känner man trädet, säger Jesus. Det finns god jord, där det växer, får vatten, ljus, värme, luft... Där kan ett senapsfrö hamna, som växer upp till ett förskräckligt stort träd.
Jag hör till den här gruppen. Jag ser mig bära frukt, både i mig själv och i andra. Jag är till nytta för mina bröder och systrar. Jag växer. Det är inte nånting som jag kan tvinga fram av mig själv - Mark 4:28 "AV SIG SJÄLV ger jorden gröda," säger Jesus. Jorden, det är du och jag. Gud ger växten, säger Paulus i 1 Kor 3:6-9.
Vår attityd avgör var vi finns. Vi kan ändra vår attityd själva, men vi behöver Guds hjälp för att det ska hålla. Om vi hittar sten i vår jord, flytta bort dem. Om folk går på oss, se till att de får höra det. Om fåglar kommer, be om beskydd. Jaga bort dem. Om det växer en massa annat, rensa.
Mycket av det här kan vi inte göra själva. Därför behöver vi varandra. Paulus menade att Guds rike är som en åker, Han gjorde en sak, Apollos en annan... Kanske nån i din gemenskap ska hjälpa dig att rensa bort sten och ogräs?
