Är det så att vissa människor blir framstående inte för att de är genetiskt hemskt speciella utan för att de jobbar hårdare än andra? Men är det då sant att säga att varje människa är sin egen lyckas smed?
I'm not saying there's no such thing as genius. But if you're trying to choose between two theories and one gives you an excuse for being lazy, the other one is probably right.
Men vad ska man då göra för att bli en sådan exceptionell individ? Författaren till artikeln jag citerat. Svarar kort:
"work on hard problems." And you can start today. I wish I'd grasped that in high school.
Sixteen year olds aren't supposed to write novels. So if you try, anything you achieve is on the plus side of the ledger; if you fail utterly, you're doing no worse than expectations.
Men hur kommer man dit? Genom att hitta sin nyfikenhet och passion för något. Vad tycker du bäst om att göra?
Do you think Shakespeare was gritting his teeth and diligently trying to write Great Literature? Of course not. He was having fun. That's why he's so good.
Jag tror jag måste instämma, det enda man kan jobba verkligt hårt med, är något man verkligen gillar. Så ni som är några år yngre än jag, vad säger ni om dessa råd? Kan de alls vara till någon nytta?
