Robban började resan genom med att åka till Barbardos. Efter några dagar på stekhet strand åkte han vidare till Georgetown. Välkomstkommittén hade inga problem att känna igen den enda vite mannen på hela flygfältet. I början kände Robban ingen, men han lärde snabbt känna pastor Williams och andra församlingsmedlemmar.
Robban hjälpte till i församlingen. Han började helt praktiskt med att fixa elnätet. Robban hjälpte till med att dela ut mat till fattiga skolbarn.
På kvällarna församlings-gänget ute för att äta och umgås. Dessvärre fanns det många langare som på ett muntert sätt, men utan framgång dock, försökte sälja knark.
Robban skulle inte riktigt rekommendera Guyana som semesterort för familjer.
AIDS syns tragiskt tydligt i stadsbilden. Fattigdomen är utbredd. Robban träffade en kvinna såg ut som 70-80 åring som kom till församlingen i mycket dåligt skick. Händerna darrade och hon hade svårt att äta, prata eller röra sig. Hon dog några dagar senare på sjukhus. Hon hade HIV och hennes ålder var under 30 år.
Landet har allt: olja, diamant, natur och trevliga människor, men det kommunistiska styret har vanskött landet och pengarna har försvunnit utomlands.
Landet har också världens högsta enskilda vattenfall, Kaieteur.
Församlingslivet var mycket aktivt, möte varannan dag. Söndagsgudstjänsten började klockan 8 på morgonen och höll på till 12-12:30. Lovsången varade under skoningsfulla dagar endast i två timmar. De som känner våra mörkare vänner vet att det är full rulle på. Robban med sin begränsade finska koreografi kände sig ganska styv i knäna.
Robban jobbade också med en Crusade, där Peter Youngren var huvudtalare. Crusaden besöktes totalt över 100 000 människor.
Robban blev mycket omtyckt och blev förfrågad från flera håll att återvända. Robban planerar nya resor till nya destinationer där hjälp behövs.
