Vi lever i en värld där människor som lovat varandra evig kärlek väljer otrohet. Vänner talar skit bakom varandras ryggar av ogiltiga skäl. Barnporr är hur populärt som helst. Människor lurar varandra, stjäl varandras saker och tycker att det är ett problem bara om man blir fast för det. Droger och alkohol slår sönder familjer, omöjliggör ärliga relationer och tar underbara människors liv. Trafikolyckor och orättvisa sjukdomar avbryter liv som knappt hunnit börja. Visa, älskade gamla människor dör. Miljontals människor svälter, fryser och lider. Människor mår dåligt och saknar livslust. Det är mörkt, kallt, skrämmande. Du kan bli nedslagen av en främling i en mörk gränd. Du kan bli nedslagen av din livskamrat i ditt eget hem. Du kan bli nedslagen av dig själv.
Ingen går säker. Vad som helst kan drabba just dig.
Så vad ska man göra? Vad ska man göra när man inser att man inte kan lägga sin tillit på något i hela den här världen? Vad ska man göra när man inser att ordet ”garanti” egentligen existerar bara i teorin?
Jag läste i en bok att du egentligen har bara två möjligheter: du måste frukta Gud eller frukta allt annat. Förtrösta på Honom eller förtrösta på ingenting.
Bara Han håller garanterat. Det är tack vare Honom som ordet garanti kan användas och erfaras i praktiken. Tack, Herre!
