För bara några veckor sedan var jag nära att utbrista i ett "alltså, vad härligt det är att få lära känna dig" till en av mina närmaste och allra käraste vänner. Hur vrickat är inte det?!? Men det var precis så det kändes. Nytt. Jag visste ju att vi kände varann bra, men ändå... Jag är ingen "tänkare" i den bemärkelsen att jag sitter och funderar mycket över livet och varför saker fungerar som de gör eller varför människor är som de är -oftast räcker det för mig att det nu bara är så- men lite börjar jag ju tänka när jag verkar vara ensam om att uppleva en sak. :) Jag menar, människan i fråga hade ju knappast en aning om vad jag yrade om när jag delade med mig av "lustigheten" jag upplevt. I ett samtal med en annan av mina vänner insåg jag att det antagligen var jag själv som "blivit ny" och därför såg på dem med andra ögon. Det var ingenting som kanske var märkbart för andra, bara något som Gud hade helat i mig, gjort mig mer fri, och det gav en känsla av att hela världen var annorlunda.
Jag har några bibelställen som jag "burit med mig" de senaste två åren, bibelställen som kommer i mina tankar i olika situationer, och ett av dem är från Jesaja; "Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte?" (Jes. 43:18-19)
Herren gör något nytt. Det som har varit... har varit –både underbara dagar och dåliga, både glädje och smärta och framgång och misslyckanden. Jag är så tacksam över allt jag har fått vara med om, alla små viktiga ögonblick..! Även om vissa delar är sådant som jag skulle vilja hålla kvar för alltid så vet vi ju alla att det inte går. Varje minut jag lever är försvunnen för alltid när jag levt den... Så viktigt det blir att göra det bästa av all tid då..!
Förra sommaren hade jag förmånen att få tillbringa en hel vecka på en båt (som stod stilla i en lasthamn) tillsammans med tre av mina närmaste vänner. Vi hade en helt underbar vecka! Varje morgon steg jag upp vid halv nio-tiden och satte mig på taket med en kopp kaffe, min bibel och min (brorsas) ipod och jag satt där och skrev i min dagbok och pratade med Gud -och lät honom prata med mig. Det var soligt och varmt hela veckan (!) och hela förmiddagarna låg vi alla på madrasser i fören och solade, pratade och bad. När vi blev hungriga fixade vi lunch och på eftermiddagarna for vi till nå'n strand, shoppade, gick på zoo eller något annat. Kvällarna gick delvis till att vara på möten (det var en bra konferens i stan).
Jag skulle kunna skriva en lång utredning över vår vecka (och någongång ska jag berätta om när vi dansade på taket) men ni kanske förstår min poäng..? Det var en vecka som, i alla fall för mig, kändes som en enorm gåva och något som jag kommer att minnas länge! När sedan Gud började tala till mig att han gör något nytt och att vi ska "sträcka oss mot det som ligger framför" (Fil. 3, bl.a.) så var min första reaktion något i stil med att "ja, jag vet att jag inte kan få den tiden tillbaka"... men det var ju inte det Gud försökte säga alls. "Längta inte tillbaka till det som har varit, var tacksam över det jag har gett dig och vet att det som kommer är bättre." Han gör något nytt, inte för att ersätta det som varit utan för att föra oss in i större, bättre, mer underbara saker! Det gäller mig som enskild, oss kristna, våra församlingar och vår nation!
En del av de saker jag har hållit fast har varit smärtsamma saker. Om det råkar vara sådana minnen du håller fast vid, dåliga erfarenheter, livet har kanske varit hårt, så gäller ändå samma sak för dig. Det har varit, kommer inte igen. Idag är en ny dag och Gud vill hela och upprätta. Han gör något nytt. Om du levde ett liv igår som du skäms över så låt inte det vara en orsak till att fortsätta idag. Guds nåd är en mäktig kraft som gör det möjligt för oss att förändras, att ta ett första steg i rätt riktning. Gud gör något nytt!
(Artikeln finns också på min blogg: http://marias.tillvaro.net)
