Jag ur Guds synvinkel

POESI.

Jag hade tänkt samla ihop material till en ny bok men väljer istället att frimodigt dela med mig små bitar lite nu och då istället. Den här andakten och dikten handlar om hur jag tror Gud ser på mig en tidig morgon när jag vaknar upp.

Jag hör till en av dom där människorna som avskyr att stiga upp om morgonen. Hela min kropp gör brutalt uppror så fort jag försöker stiga upp före kl 10 på morgonen. Musklerna vrider sig krampaktigt, pulsen stiger lavinartat snabbt. Blodtycket åker först upp i skyn bara för att en sekund senare ramla rätt ner i marken igen. Ögonen vägrar att öpnna sig och fast jag sätter på mig glasögonen ser jag lika otydligt som förr. Med andra ord jag är ingen morgonmänniska. När jag så lyckas släpa mig till toaletten och ställer mig framför spegeln, möts jag av en syn som får självaste Frankenstein att ta till shappen. Jag känner mig långt ifrån vacker och fräsch. Men hur ser då Gud på mig? Ser han bara det jag själv ser i spegeln och känner i min kropp? Eller ser han nåt mer? Ser han månne sitt barn som är vackert och perfekt in i minsta detalj? Gud har skapat dig. Därför älskar han dig! Guds kärlek är villkorslös. Den syn du möts av när du ser dig i spegeln på morgonen är inte samma syn som Han ser.

Det finns en lovsång som jag sjungit på otaliga ungdomsmöten genom åren. ”Du ser mitt hjärta, du ser min längtan att få lägga ner mitt liv inför dig. Fri och förlåten jag sträcker mig framåt mot allt det som du har för mig”.. Jag tror det är just på detta sätt Gud vill att vi skall känna när vi ser oss själva i spegeln. Gud ser mitt hjärta. Gud ser min längtan. Jag är fri och förlåten att sträcka mig framåt och omfana den nya dagen med kärlek. Hans ser genom min yttre mask.Den bild jag själv ser är tvådimensionell, den bild Gud ser är mulitdimensionell. Har ser mig ur alla synvinklar och viktigaste av allt. Jag upprepar igen för det kan inte sägas för många gånger. Han ser mitt hjärta!

Andas, andas djupt in min kära.

Morgondimman lättar och luften fylles av frid.

Där, långt långt borta i fjärran väntar en ny dag.

En sedesärla lyfter från kaj kanten,

Vingarnas kraft bär henne till frihet.

Drömmarna nalkas sitt slut och snart vaknar du stilla.

Du gnuggar ögonen och ser dig vilset omkring,

För en stund synes undrandes över var du är.

Du går in i badrummet och ser dig själv i spegeln.

Du förundras över hur vacker du är.

Så bär dig dina ben till fönstret.

Du drar upp persiennen och skådar så en tidig morgonsol stiga upp vid horisonten.

Ett mjukt leende fyller dina läppar och du andas välbehag.

God morgon min kära!