Kusiner ger konsert tillsammans till förmån för missionen

ALLMÄNT. Kusinerna Ann-Katrine Burman och Pontus J. Back ger två konserter i Österbotten i september till förmån för missionen bland missbrukare, ungdomar, i fängelser och på olika evenemang i USA senare i höst.

Ann-Katrine Burman

I år är det 40 år sedan Ann-Katrine stod ensam på scenen för första gången och sjöng solo. Det var i maj på en vårfest i Iskmo-Jungsund UF lokal. Då framförde hon sången ”Drömmen om Emil” och texten var skriven av Nils Hilden.

- Den sången har följt mig under alla dessa år, säger Ann-Katrine.

Efter sin debut fick hon provsjunga för ungdomsorkestern Mash. Hon fick godkänt av bandet och de hade deras första spelning på Carpella bara några veckor senare.

- Jag var nervös när konferencieren Bosse Larsson, känd från Sveriges TV frågade mig vad vi skulle spela. Det gör detsamma svarade jag eftersom låten hette så. Nej det gör det inte alls svarade Larsson.

Bandet spelade mest i Österbotten men hann även spela på bl.a. Kimito. Mash slutade 1981.

- Det blev en paus på sex år. Under den tiden gifte jag mig med Göran och vi fick två barn Heidi och Simon, berättar Ann-Katrine.

1987 fick hon förfrågan att sjunga med dansbandet Tores och där var hon med tills bandet lades ner i december 1998.

- Vi medverkade på två samlingskassetter, tror de hette Dansbandsgodis ett och två. Vi spelade även in två egna kassetter som hette ”På dans med Tores” ett och två. På den tiden var det inte aktuellt med cd-skivor ännu.

Numera uppträder Ann-Katrine oftast på privata tillställningar, i kyrkan på dop, vigslar och begravningar. Hon har gett ut två soloskivor ”Min värld” (2011) och ”Mitt liv” (2017). Den sistnämnda låg på Vegatoppen i hela 49 veckor. Ann-Katrine har även turnerat med Hasse Martin och Tommys. De tre senaste somrarna har varit tillsammans med ”Hasses Sommarshow.

- Den största upplevelsen var nog med Tores. Vi delade spelning med Vikingarna i Fagerö och jag sjöng duett med Christer Sjögren och Vikingarna spelade låten True love.

Pontus J. Back

Pontus fick sin första gitarr vid ca fyra års ålder. Han hade sett Elvis Presley på TV. Drömmen och visionen var att bli rockstjärna. Sitt första band startade han tillsammans med Joakim Häggblom i garaget hemma på Rådhusgatan 51 i Vasa. Därefter bildades skolorkestern Rasmus Mellberg Band som deltog i Talangjakten och gick vidare till final med att spela Viktor Hurmio covers. Året var då 1982.

Efter högstadiet fortsatte Pontus i Lappfjärds Folkhögskola på pop- och jazzlinjen ett år. Under de kommande åren spelade Pontus i olika lokala band. Bland annat med JJ Nyberg & Milkcow Blues Band. Sedan blev det en paus på något år. Han hade nämligen träffat Hannele, sitt livs kärlek som han själv uttrycker sig. De gifte sig den 21.8.1993 och den 5 december 1994 fick de deras första barn Johan Sebastian. 1997 kom tvillingarna Jennifer och Jessica till världen. Yngsta dottern Jeanette föddes 1999.

- Jag hade alla förutsättningar att göra något bra. Jag hade ju allt. En underbar fru och fyra underbara barn. Dock hade jag nog problem på insidan och jag försökte bedöva ångesten med alkohol, berättar Pontus.

Det var redan 1995 då Sebastian var ett år som Pontus åkte till London för att pröva sina vingar. Där träffade han Micky Moody som var gitarrist i originaluppsättningen av bandet Whitesnake. Det blev avstampet i hans karriär som turnerande rockmusiker.

- Jo, Micky Moody presenterade mig senare för andra artister i London och jag började turnera på heltid. Det var nog i samma veva drogerna kom in i mitt liv. Jag kunde ju inte stå på scen eller spela inför publik om jag var nykter. Allt gick så fort. Hemma växte familjen men jag var aldrig där jag var alltid ute på turné någonstans, beklagar Pontus.

Under årens lopp turnerade han med olika band och spelade tillsammans med medlemmar från band som Whitesnake, Status Quo, Lynyrd Skynyrd, Molly Hatchet, Cinderella för att nu nämna några. Det som en gång var en dröm blev snarare en mardröm.

- Jag gick ner mig i missbruket under alla dessa år. Jag bara drack och drack. Det gick inte att sluta dricka. Till sist måste jag ha en brännvinsflaska med mig i sängen och jag hällde nog i mig tre stora flaskor i dygnet plus allt annat säger Pontus.

I slutet av 2006 började han känna sig dålig och hans hud började bli gul. i Februari 2007 togs han in på Centralsjukhuset i Vasa. Då med egentligen inget framtidshopp. Hans inre organ slutade fungera och det såg ut som om livet skulle ha kommit till sitt slut. Då det nästan var över hände något som förvandlade Pontus och hans liv för evigt.

- Jag hade en otrolig syndanöd och insåg att jag inte hade varit där för min familj då de behövde mig som mest. Jag grät ut till Gud och en natt kom Jesus till mig och berättade vad jag skulle göra resten av mitt liv. Han sade: ”Då du stiger upp ur denna säng. Gå då ut och berätta för alla om mig och om ditt liv. Varna barn och unga för alla faror och hjälp de som har likadana problem som du har haft”. Resten är historia och varje dag är en gåva, berättar Pontus tacksamt.

Konsert för missionen

Då Pontus låg på sin dödsbädd kom kusin Ann-Katrine och hälsade på. Hon vet vad hon såg.

- Jag har nog aldrig sett någon så gul person i hela mitt liv. Man visste att livet höll på att ta slut, berättar Ann-Katrine.

Kusinerna har haft kontakt genom hela livet men trots att de båda är musiker så har de aldrig tidigare uppträtt tillsammans.

- Vi kommer att åka på en lång missionsresa till USA i höst där vi besöker fängelser, ungdomar och mest av allt vårdhem och avgiftningskliniker för missbrukare. Mission kostar pengar och det är mycket svårt att få det att gå runt. Folk förstår inte riktigt vad jag håller på med. De bästa stunderna har jag då jag får sjunga och berätta om vad Jesus gjort i mitt liv. Jag vill helst nå de som har det svårt, berättar Pontus.

Pontus har på heltid rest som evangelist sedan 2008. I år är det tio år sedan han regelbundet började besöka USA, något han kallar sitt andra hemland.

- Ja, eller första. Jag trivs otroligt bra i USA. Av någon anledning så är dörrarna till olika ställen öppna där och människorna lyssnar. Att få se Gud gripa in i människors liv är mäktigt. Man blir liksom liten själv då man bara får vara ett litet redskap i Hans hand. Jag vet hur jag har levt och jag vet hur det känns. Jag vill berätta om vad Jesus har gjort i mitt liv så att de som har det svårt skall få hopp i deras situationer. Jag vet inte hur Gud gör det men vi har sett så många människoliv förvandlas och jag har inga drömmar om att bli någon stor predikant. De bästa stunderna är oftast med en liten grupp missbrukare på någon av klinikerna som öppnar dörrarna för oss att komma in och berätta, fortsätter Pontus.

Sedan Pontus kom till tro har han gett ut fyra soloskivor med ett budskap om Jesus. I oktober ger han ut sin femte skiva ”Rock Force One”.

- Det är med musik och rock’n roll är roligare än någonsin. Under alla år i mitt förflutna fick jag förbereda mig för något. Att jag skulle komma till tro och börja vittna och sjunga om Jesus fanns inte på kartan. Nu har jag äntligen hittat vägen, sanningen och livet. Jag har hittat Jesus eller så var det nog Han som hittade mig, skrattar Pontus

- Då man ser tillbaka på Pontus liv och hur det såg ut tidigare så är jag nog så glad att han kom till tro. Skulle han inte gjort det skulle han nog inte längre funnits bland oss, avslutar Ann-Katrine.

Den 20.9 kl 18:00 är det premiär för kusinerna i Frans Henriksson salen i Närpes och följande dag, lördagen den 21.9 kl 19:00 fortsätter de i Kvevlax kyrka. Övriga medverkande är Janne Hyöty, Egon Veevo, Yngve Lithen och Joona Ekroos. Under konserterna upptas en frivillig kollekt till missionen. Inträdet är gratis och man får också köpa programblad.