Jag behöver inte Gud! Ja, så sade en vän till mig idag. En person som har haft det tungt i livet och sökt hjälp under en längre tid. Det har varit bättre mellan varven och det har verkat som om livet hade svängt. Idag kontaktade personen mig och det var väl inte så bra som jag hade trott. Min första fråga var ju självklart om personen har bett till Gud. Svaret löd: "Nepp, jag kommer ändå inte att komma till tro så jag har bestämt mig för att klara mig utan honom".
Detta svar fick mig att tänka. Det fick mig att tänka efter hur enkelspårig människan egentligen kan vara. Som jag tidigare har skrivit så handlar vår relation till Gud inte om känslor. Oavsett om vi känner av en stark Guds närvaro eller om vi inte ligger på golvet och sprattlar som det görs i en del högkarismatiska sammanhang, så är Gud ändå hela tiden närvarande. Det står ju i Hans löfte att Han alltid skall vara med oss. Alltså är Gud med oss även då vi inte känner någonting, till och med då vi inte är andefyllda och står och böjer oss som tuppar eller skakar på huvudet. Förlåt mig nu älskade karismatiker men jag känner starkt att det finns två diken varav det ena diket är det högkarismatiska där största delen handlar om känslor. Gud är med oss hela tiden oavsett vi vill det eller inte.
Jag tänker nu igen på personen jag skrev om ovan och personer som uttrycker sig på ett sätt där de hävdar att man klarar sig utan Gud. Detta är ju egentligen en omöjlighet i och med att Gud är vår skapare och Gud ligger bakom allt liv på denna jord. Jag kan inte annat än vittna om vad jag själv har fått vara med om och jag vet med 100% säkerhet att Gud var med mig även innan jag kom till tro. Detta har dock ingenting att göra med att jag var döpt som barn. Skulle jag inte ha varit döpt skulle Gud ändå ha varit med mig.
Den Helige Ande verkar utanför oss även om vi inte är pånyttfödda och Kristna. Det är Guds verk genom Den Helige Ande då vi kommer till tro och då vi kommer till tro och blir frälsta och bekännande Kristna ja då flyttar Den Helige Ande IN i oss och det är då det börjar ske saker och ting. Det är då det eviga livet börjar. Gud ÄR allsmäktig och Gud finns överallt.
När Gud skapade människan så gav Han oss en fri vilja. Om inte annat så för att vi skulle älska Honom och äkta kärlek kräver en fri vilja. Gud sade till Adam och Eva: " Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta" (1 Mos 2:16-17). På detta sätt erbjöd Skaparen dem en möjlighet att symboliskt visa sin kärlek till Honom genom lydnad. Adam och Eva väljer dock att inte lyda Gud för att de strävar efter kunskapen om gott och ont (1 Mos 3:5). Med andra ord ville de veta bäst själva och bestämma över sina egna liv. Samma attityd syns tydligt hos oss människor idag. Man vill ha kontroll över sina egna liv utan att Gud lägger sig i och det är just då man påstår att man ingen Gud behöver.
Det Kristna livet är så mycket mer än bara känslor. Tänk vilken skatt Guds ord är och att dagligen få äta av denna andliga föda. Åter igen handlar det inte om känslor. Vi (i alla fall jag) känner ibland efter att jag har läst Bibeln att jag inte har lärt mig någonting eller så känner jag att jag inte kommer ihåg vad jag har läst. Men allt vi läser förvaltas inom oss utan att vi känner av detta. Det är så många gånger som jag har varit i en situation där jag har behövt Guds ord och just då det behövs kommer vår underbara Helige Ande, Sanningens Ande och plockar fram ordet. Ja, just det ord som vi inte känner på oss att vi har inom oss. Det är dags att sluta tro att vi inte behöver Gud och dags att inta mera av Hans föda genom ordet och bönen. Utan Gud skulle det inte finnas något liv! Tänk bara på alla djur Han har skapat!
