- De har funnit meningen med livet. De söker egentligen inte mat, maten har inte prioritet i deras liv, men de äter vad de behöver och sedan leker de resten av tiden, sa han innan samtalet gick vidare in på något annat. Men James lilla insats stannade kvar i mig och jag tänkte på bibelord som när Jesus i Matt. 6 säger att vi inte ska bekymra oss för vardagen – att vi borde ta fåglarna och liljorna till vårt exempel. Och jag tänkte på Ps. 127 som säger att Gud ger vad hans vänner behöver medan de sover – utan möda och stort besvär från vännernas sida.
För en fundersam själ som jag själv, som då och då funderar och brottas med frågor om vad livet och meningen med det är (kanske någon ska göra det också), känns skeptikern Predikaren i Gamla Testamentet omåttligt fräsch. Vem vet om det är något mer till livet än att äta och dricka, säger Predikaren. Det bästa är att göra det mesta och bästa av vad vi fått – det är Guds gåva – och ha roligt medan vi gör det. En tanke som känns närmast hädisk och hedonistisk för någon som har fått protestantismen i arv. (Även om Luther lär ha förespråkat en dagsordning som går ut på åtta timmar arbete, åtta timmar lek och åtta timmar sömn.)
Och när jag satt i mitt lilla blomland och grävde häromveckan viskade en mycket stilla röst inom mig: ”Jag gav dig det här.” Underförstått allt det som Gud säger i första Mosebok om att bruka och uppfylla jorden … underförstått att det är tillräckligt som mening för livet att Leva Livet och njuta av den lott vi fått. Och trots att vi inte fick se några delfiner leka den där dagen ute på Atlanten, så finner också en skeptikers liv vila och ro vid ett litet blomland eller när hon ser på en vildbatting till vallhund, som aldrig får nog av att leka, brottas med bollen, fånga bollen och dribbla bort bollen för mig. Som har råd att bara vara i nuet och njuta av det vackra och det goda som Gud ger. …är inte det också det enda tack vi kan ge vår Skapare?
