Goda nyheter sedan 2002     Torsdag 22 april 2021 kl 21:01Nyheter | Skicka in artikel | Annonser | Bli skribent | Galleri | Blog | Musikalbum | Kontakta oss
Nyheter > EC8 i gång med värme och stil
Linus
Foto: Linus
Rasmus F Forsman spelar
Linus
 7 11548 38 24
Linus Mickelsson
Online 00:27 21/03 2008  Modifierad 08:17 17/07 2010
Linus
Linus
Kerstin får syn på fotografen
Linus
Linus
... och Axel också
Linus
Linus
Johan Forsbäck verkade gilla den ...
Linus
Linus
Finlands coolaste dynamiska altartavla
Linus
Linus
Ansa inspekterar när Hanna torkar borden
Linus
Linus
Beväringarna hjälper som vanligt till i olika situationer
{"width":"236","height":"500","type":"file","thumbnail":"thumb"}

Allmänt  Atmosfären, människorna och tekniken var av hög kvalité när EC8 drog igång på torsdagkvällen i Vasa. Mickelsson.net rapporterar direkt från sovsalen i skolan brevid Sion.

Människorna var glada och stämningen var god genast från början.

Här är några bilder från första kvällen!

Budskapet bakom påsken är grunden till människors eviga räddning.

Människor i Vasa-periferin eller varför inte längre ifrån rekommenderas varmt att ta del av festen som är för alla åldrar!


henka
00:43 28.3.2008


som 19-åring så definierar jag mej som ungdom, och jag trivs mycket bra och ofta i stillhet, må det då vara i en tom kyrkosal, i naturen eller i en färggrann frikyrka med hårdrocksheavylovsång. Stillheten kan även definieras på flera sätt. Precis som en människa kan vara ensam mitt i en folksamling kan man vara stilla mitt i kaos. lugn i stormen. Stillheten är dock någonting som jag tror är helt absolut viktigt för en kristen. ett inre lugn, att inte storma runt på världens vågor.

Sedan angående vilka stilar, altartavlor och predikanter man föredrar så är ju smaken olika. Och jag tror att så enkelt är det. Att man tycker olika.

Stefan
07:44 27.3.2008


Hej alla!
Ja det är säkert sant att det finns mycket att diskutera, men samtidigt är det väl just vårt myckna pratande som ibland är en del av vårt problem. Vi diskuterar och har åsikter om allt, men i verklighetetn händer det ganska lite runt omkring oss.

Huvudbudskapet under årets EC var ju enkelheten - att göra det lilla jag vet i praktiken. Vi kan och vet ofta så mycket och vet i princip alltid hur det borde vara. Men var finns dem som omsätter det de vet i praktiken? Att vara och göra lärjungar handlar inte om byggnader, altartavlor eller annat "krääsä". Det handlar istället om att dela Kristus med männsikor runt om kring oss. Detta gör vi genom att finnas till hands, hjälpa, uppmuntra och leda vår nästa fram till Jesus.

Pastorerna från Filippinerna, Elmer och Louie, var verkliga exemple på detta. Lite ord (nästan ingen engelska), men deras liv är fantastiska exempel på lärjungaskap. På ett enkelt sätt arbetar de med att vinna människor och göra lärjungar för Jesus. Deras liv kretsar inte så mycket kring dem själva, utan de lever för att andra skall få höra. Samtidigt kunde kunde säkert alla som var med notera att de var de gladaste filurerna på hela konferensen. Kanske det finns ett samband...
Rasmus F Forsman
22:16 26.3.2008


Jaa, det finns mycket att diskutera!... Min åsikt är att kyrkobyggnaderna är mera till förbannelse än till välsignelse då det gäller att leva det liv Jesus kom med.

Vad var det Jesus kom för att göra? Vad var det som skedde med förhänget mellan det heliga och det allra heligaste? Jo, förhänget, 30 cm tjockt, 7 meter högt, rämnade mitt i tu, uppifrån ner, som ett tecken på att nu är vägen in i gemenskapen med Gud öppnad på nytt. Tillbaka till det som Gud skapade oss för - gemenskap med Honom. Varje dag - varje stund.

Vad har kyrkobyggnaderna fört med sig? Jo - i kyrkan möter jag Gud. Till kyrkan skall jag gå för att "visa upp mig" att jag ännu är kvar i tron, med förväntan att få möte Gud osv. Är det allt det kristna livet är? Nej! - Gud vill möta mig varje morgon. Han vill vara med mig varje vaken stund, och varje minut jag sover också för den delen. Men tyvärr har kyrkorna fört med sig det motsatta. Man märker det så tydligt på alla de som menar sig vara kristna för att de går i kyrkan på julen, och påsken, typ. Och samma tänkande har också nästlat sig in i frikyrkorna, fast de blev just "fri"-kyrkor därför att de stod för en mera personlig Guds-relation.
Men, vad gör man av en 1700-årig tradition av kyrkogående? Inte raderar man den så där bara!... Och inte vet jag om vi skall göra det heller - men vad jag tror att vi som kristna och som lärjungar, som f.ö. Colin Dye pratade mycket om att vara, borde göra är att gå tillbaks till början, till grunden, just detta - varför kom Jesus.
När man lever i denna dagliga gemenskap med Honom spelar alla yttre ting och former väldigt liten roll. Kanske kan en fin altartavla, eller ett fint vävt konstverk påverka till eftertanke, men Gud vill så mycket mera!

En sade en gång i en gudstjänst att det är så skönt att komma på gudstjänst och tanka för veckan som kommer. Och det är bra om det är så - men just detta visar den avart av kristendom som våra traditioner har gjort det sanna livet till. Gud vill tanka i våra liv varje dag! Inte bara på söndan på en gudsjtänst. Man missar rätt så mycket av ursprungstanken då.

Så dynamisk altartavla hit eller dit. Bach hit eller dit.

Man gillar vad man gillar. En gillar leversås, en annan inte. Vad är mera rätt?

Men är du medveten om att vägen in i gemenskapen till Gud är öppnad??!?! Det du är skapad till att leva i finns tillgängligt precis där du är! Se på församlingen i Kina. Den växer med 30 000 nya kristna varje dag. (Eller hur många sade Colin det var?) De har inga kyrkor. Men de har funnit kärnan! Hur långt ifrån kärnan är vi?
Stefan Forsbäck
21:49 26.3.2008


Andreas Lück, tack för senaste kommentaren. Mycket bra sagt. Jag håller med dig. Vi behöver verkligen tänka på att Gud låter oss möta motstånd och olika omständigheter, och låter oss "kämpa" på vissa områden för att vi skall bli dem han vill att vi skall vara, och som vi i Kristus redan är. Det måste bara realiseras på alla områden i våra liv.

Och om kyrkorummet så var det egentligen denna vidare möjlighet till diskussion som jag menade att finns. Så också här håller jag med dig. Och det finns många infallsvinklar och aspekter från alla håll som kunde diskuteras.

Eftersom jag är tillbaka vid skolbänkern igen efter påsklovet får det bli kortare formuläret nu.

Tack själv för den givande diskussionen. En glädjande erfarnehet. Och god fortsättning.
Josba
19:41 24.3.2008


Vi måste vara ödmjuka och låta alla få lov"sjunga" på sitt eget sätt. Exakt men vad är då bättre, att ta bort texten på lovsångerna för att visa videon eller att låta texterna vara kvar så att man överhuvudtaget kan sjunga med!? Jag tycker iallafall att det är bättre att texterna visas...
Det är ett bra och fint jobb dom gjorde men det skulle inte behöva ta fokuset, dvs flytta åt sidan något väsentligt som t. ex. texterna.
lukke
19:39 24.3.2008


ojdå... lite svårt att se dej bakom flygeln. du har en fin och bärande röst Ida:)
Ida
19:29 24.3.2008


Ingen mic, Lukke. Annars håller jag med dig till 100%:)
Lukke
19:02 24.3.2008


Tyckte det var superbra med sanctuary night ena kvällen och worship night "RÖJ" andra kvällen.
På sanctuary night var det massa stearin ljus och hela salen badade i ett lila sken. När jag kom in spelade Cindy piano och Ida satt på golvet och sjöng i en mic. Allting var jätte stilla och fint. Jag tycker att de videon som användes i bakgrunden å "RÖJ" kvällen passade jätte bra(tack simppe!). Det var mestadels naturbilder. T.ex regn i slowmotion som faller mot löv. En fin helhet.

Det är väl bara att konstatera att multimedia är ett lovsångs instrument fastän alla inte gillar det mest. Vi måste vara ödmjuka och låta alla få lov"sjunga" på sitt eget sätt.

Jag hade inga problem att lovsjunga Gud och ge honom all ära. Däremot kändes det skönt att använda sina gåvor till Guds ära.
crazydeciple
14:48 24.3.2008


ja digga mediakillarnas jobb!... Hela den där grafiken/logon va nice... THE NEXT STEP!.. Så starkt budskap... Men nån annan, kanske "A Lûck", tycker mer om någå annat slags konst..... katedraler o annat.. dagens ungdom tycker offta om modern konst o grafik tror ja... därfö ska vi ha de i församlingarna också
Rickard
14:34 24.3.2008


jå altså ja va på bara nått möte, men colin Dye va faktiskt bra
callis
13:55 24.3.2008


men har man resurser så tycker ja man skall använda dem. klart att de e va Gud som drar mänskor till sig, men mediagrabbana gör ju sitt arbete genom församlingen igenom videokanoner å annat mediagreis. vafö e så många här ute efter att trycka ner dom som gjort de, iställe fö att välsigna dem å deras arbete. Gud tycker om när man gör fina saker fö hans rike å hans tempel, ja mena klart att vi mänskor e hans tempel, men vi måst ju samlas nånstans å få ta del av gemenskap fö annars blir de kristna live väääldit tugnt å ja talar av erfarenheter! i gamla testamentet gjorde israeliterna allt för att få Guds tabernakel så fint å snyggt som möjligt å i nya testamentet kan vi läsa om hur fint Gud skapar den nya jorden å det nya Jerusalem!!så säg int att Gud int tycker om att de e fint!nicco, de e colin dye, int colina dye :P
nicolina
12:24 24.3.2008


ja oj man kan fundera över mycket saker...
Jag är definitivt av denna orsaken att har man bara en massa snygg utrustning men ger lite rum åt gud så är det verkligen inte värt det alls..vilket colina dye också talade om.. Men grejen var det är den att det bönen var så stark i våra hjärtan, att det skulle bli något mera än bara en snygg show. Men jag upplevde verkligen att gud var på platsen och han kom och fyllde platsen på ett förunderligt sätt som inte skulle ha kunnat produceras fram med vilka videokanoner som helst..:)
Sedan hade vi på fredagskvällen det öppet i salen att sitta ..vi hade tänt ljus och två stycken ledde lite lovsång i den stillla salen..där gavs verkligen rum för tystnad och att få tänka igenm sitt liv, gud var även där det upplevde jag själv.. så amen det är viktigt med både ljuvliga möten i glädje dans å sång på samma gång som vi behöver stillheten i vårt samhälle...
Rickard
18:50 23.3.2008


ett fel kan ju vara om man blandar på gud och dom upplevelser man har i nån situation. altså som vissa sorts möten... altså som ec, eller varför inte lugnet i en katedral lr luthersk kyrka. ja tror de finns såna som "avgränsar" gud ti ec-liknande möten. kanske försöker dom ha samma stämning där hemma när dom leser bibeln, tänka på va pastorn sa, men på riktigt så e gud större. han behöver inga kyrkor eller katedraler å int nå dynamiska altartavlor heller. men de finns de många som tror o tycker. gud vill ha ärliga mänskor som går emot strö´mmen för sanningen sskull.
gla påsk!
Nöjd deltagare
17:29 23.3.2008


En intressant diskussion pågår verkligen. Kan ge min åsikt i det hela... Man ska vara försiktig med att försöka stänga in begreppet "helighet" eller "Gud" i en liten burk. Det är många kreativa individer som genom åren uttryckt gudslängtan, tro och hopp genom sin musik. Såväl klassiska kompositörer som Hillsong-musiker. Huvudsaken på en ungdomskonferens är väl att ungdomar får möta Gud på ett enkelt och personligt sätt, då det är tillåtet att både stilla sig och kanske gråta ut i Herrens famn under lugnare låtar (då åtminstone jag ansåg att det verkligen blev andäktigt stilla i lokalen) - men också hoppa, klappa i händerna och sjunga med lungornas fulla kapacitet efteråt. Jag tycker definitivt inte att man ska ringakta detta och försöka gradera vad som är mer eller mindre stilla, lugnt, vilsamt, o.s.v. Det är egentligen omöjligt att debattera om eftersom det är fråga om tycke och smak. Personligen blev jag väldigt styrkt av lovsångstillfällena, och jag tyckte inte att stillhet saknades överhuvudtaget. Vill jag ha det ännu stillsammare och meditativt är det väl bara att söka upp en katedral eller en luthersk kyrka och njuta av tystnaden där, men jag behöver varken pingstkonferens eller ljusmässa för att möta Gud. Det underbara är ju att Han faktiskt finns överallt, att Hans tankar är större än mina och att jag får möta honom både i tystnaden och i en stor sal med blinkande lampor och dynamisk altartavla. Jag tycker altartavlan är en underbar möjlighet och personligen tycker jag inte att rotlöshet har någonting med det att göra. Det är ett bra redskap på konferenser som denna då salen är full och också människorna långt bak behöver få se nåt.

Jag är mycket nöjd och glad över en konferens som förmedlade ett relevant budskap med substans, något som gick på djupet. Denna konferens var verkligen inte en ytlig, discoliknande sammankomst där känslorna sprudlar en stund och alla går hem efteråt trötta och oberörda.. neppan. Det var substans, det var relevant och det var trevligt. Tack ska ni ha alla.
A Lück
14:41 23.3.2008


Visa ord Stefan, visa ord.

Det känns som att vi, i det längsta, har ett slags samförstånd om var vi (kristenheten) är och vart i är påväg och hur vi skall göra det.

Innan jag för min del lämnar diskussionen vill jag gärna ge någon sista kort kommentar.

Jag vill poängtera att jag som du tror att de moderna - simpla som koplicerade - konstformerna kan förmedla ett gudomligt budskap. Det finns plats för många olika konstformer i en diversifierad värd, med en diversifierad kristenhet. Tack och lov!

Kärnan i min premiss är detta: Faran för kristenheten i en andligt urvattnad kontext är att man blir så desperat (kanske desperat av kärlek, men varför inte också av andra orsaker) att vinna mark för Guds rike att man transformerar sin hållning (sin attityd, sitt sätt att förmedla, kanske också delar av sin teologi) så kraftigt att man förlorar någonting essentiellt på vägen. Detta kommer man dock inte att märka i det 'nya' sammanhanget eftersom den uteblivna byggstenen inte ens finns med i grundvalarna till byggnationen.
Dessutom har jag en stark upplevelse att det finns ett obegripligt värde i att en människa genom sin längtan väljer att "transformeras" för att nå denna något dolda Gud. Altså det är inte bara själva mötet med vår Herre som är målet, det finns också en slags funktion i att vi måste försöka tränga in i mysteriet, att vi förändras som människor - och på den vägen, genom Den Helige Andes kraft, blir mer kristuslika. Vi dör bort från oss själva för att leva. Det är riskabelt att ha en kristendom som uppger sig ha ett radikalt om omsörtande budskap med som i självaverket inte kräver, eller ens uppmanar, mer av sina anhängare än vissa handlingsmönster. Jag tror altså, hör och häpna, att det kan vara dåligt att göra det för enkelt för sig, och för andra, ja till och med att det bör finnas svårigheter; att vägen bör vara smal. Smal som ett nålsöga.

Det du sa om helighet håller jag med om i det fullaste. Men det är ändå om om två olika tankemodeller uppenbarar sig vad det gäller kyrkorummet.

1. Man kan tänka sig kyrkorummet som vilket annat rum som helst, var man inte skall bete sig eller tänka annorlunda än på andra platser. Kyrkan/församlingsplatsen är bara ett utpekat ställe där man samlas för att förrätta olika religiösa 'riter', och träffas för socialt umgänge. Platsen yttre utformning har ingen då djupare betydelse utan bör vara praktiskt tillämpbar - en dynamisk altartavla kan ju exempelvis vara användbar.
Helighetsbegreppet kan vidgas till alla rum, alla sammanhang, ja, hela skapelsen är ju i första och sista hand en återspegling av Guds storhet.

2. Man kan även tänka sig kyrkorummet som en plats där man ägnar extra mycket tanke och känsla åt den gudomliga uppenbarelsen - med alla sinnen. Och ordningen här är den motsatta: kyrkorummet fungerar som en kompass för vardagen, en riktgivare för den vördnad vi sedan tar med oss ut i vardagslivet. Inom ramen för denna förklaringsmodell skulle det vara svårt att byta ut ett kors med en dynamisk altartavla - den inre reflektionen är det viktiga och inredningen bör vara lämpad för ett möte med ens eget inre, och således Gud. Arkitekturen och olika symboler har här ett visst värde, viktigast är dock förhållningssättet - det andliga utrymmet för reflektion, meditation, bön osv.

Hm.. för att inte göra inlägget längre avslutar jag mitt korta inlägg här.

Tack Stefan för ett gott samtal. Du inger hopp.
Glad fortsättning på påsken.
i
00:38 23.3.2008


sakliga diskussioner...vänta bara tils dom flesta kommer hem från EC och börjar skriva, då e de ute med sakligheten och in med fördomarna. allt handlar ju om känslor och stämningar, de e ytlighet inte andlighet.
Stefan Forsbäck
21:59 22.3.2008


Vad trevligt med sakliga och viktiga diskussioner. Jag anser att denna fråga, om hur vi når vår samtid med evangelium och för dem in i en levande tro på och sann efterföljelse av Jesus, är en av de viktigaste och intressantaste vi måste ta itu med. Av detta är konsten givetvis bara en del, som du sade.

Jag måste säga att jag gillar dina synvinklar och håller med om mycket av det du säger. Det är helt klart att ytlighet är ett av kännetecknen i samhället idag, en växande trend som kristenheten behöver ta avstånd från på alla sätt. Och jag instämmer att ytligheten både påverkar människor negativt, samtidigt som den på olika sätt försöker krypa in i kristenheten. Det här borde definitivt inte få ske. Som jag poängterade så är alltid det första och största, t.o.m. det enda om det vill sig så, som behövs Guds levande Ande närvarande på en plats, för att människor skall få möta Gud och få en rätt bild av honom. Om attributen stjäl vår uppmärksamhet så vi leds in i en ytlig kristendom och tro så har vi misslyckats och ”det senare är värre än det första” i vissa fall. Men om de olika medlen tjänar Jesus och används i Guds Andes kraft på rätt sätt så samverkar det till budskapet tror jag.

Så jag håller egentligen med dig helt, medan jag tror att också de moderna konstformerna och att tala tidens språk kan förmedla en rätt bild av Kristen tro. Alla hjälpmedel osv. kan ju bli fel om de överbetonas. Sedan tror jag det är en sak att nå människor på deras språk och en annan sak att föra dem djupare in i sanningen och i det verkliga djupen med Gud.

Jag är fullständigt emot en känslomässig kristendom som fokuserar på att ge tillfälliga kickar eller på känslogrunder med starkt övertalande försöker få människor at göra beslut för Jesus genast. Sedan är ju känslor en del av livet och tron och har sin rätta plats, så som i Jesu liv också. Så jag tror som du, att vi inte skall sänka vår standard till en urvattnad och kraftlös kristendom, utan nå dem på deras språk för att sedan föra dem djupt med Kristus. Och när jag talar om konst så syftar jag verkligen på konst i alla dess former. Jag gillar renässansens konst och klassisk musik, och djupet som de ofta kan förmedla. Efter att nyligen, under de tre senaste månaderna, ha läst om medeltidens och renässansens konst och hur den påverkade sin samtid på olika sätt så har jag sett ännu mera av detta. Samtidigt så tror jag vi kan förmedla djup genom moderna medel också. Sedan kan man säkert diskutera i evighet vad som är ytligt eller inte, och vad som är bra att använda eller inte.

Helighet är väldigt viktigt. Jag tror att vår syn på Gud påverkar hur och var vi upplever denna helighet. Sedan är det helt klart att atmosfären och Guds Andes närvaro hämtar helighet. Och atmosfären kan också hindra heligheten att finnas på en plats. Stillhet och tystnad är sedan ännu en tredje sak, inte samma som helighet. Vi har ett definitivt behov av stillhet, och helighet kan upplevas där, men inte enbart där. Ordet helig betyder ju avskiljd, och därför kan helighet upplevas var än männisor avsilkjer sig för Gud och fokuserar på honom. Det följande jag säger är kanske obekvämt och ämnat att väcka tankar, mera än vad det är meningen att vara ett definitivt påstående: En kyrka är egentligen inte mera heligt än mitt vardagsrum eller en brygga, eller kafferummet på arbetet. Vad som gör en plats helig är om den avskiljs för att ära Gud och om jag avskiljer mig för att möta Gud där. Sedan finns det alla attribut omkring som kan hjälpa eller hindra oss. Genom att begränsa tanken av helighet till Kyrkbyggnaden så kan vi hindra många viktiga möten med helighet mitt i vardagen där människor kan få möta Gud lika starkt. Allt detta kan man föra långa diskussioner om. Och jag syftar inte till att ge en slutgiltig definition eller förklaring här. Bara väcka tankar.

Jag tror som du, vår tid behöver mera tid för avskildhet och sökande av Gud och hans närvaro, istället för alla temporära och känslomässiga intryck omkring oss. Därför valde jag att dra mig ut till stugan över påsk istället för att fara på EC. Här, i stillhet och omgiven av naturen, får jag mitt behov av Jesus fyllt på bästa sätt just nu.

Tack Andreas för diskussionen. Vad intressant och inspirerande det här är. Vad tråkigt att den måste föras över nätet, och inte som ett genuint människomöte ”live”.
Ella
18:32 22.3.2008


Jag tror inte en altartavlas vara eller inte vara betyder så mycket om hundra år... Det som är illa är väl skryt och högmod, som vi alla har lätt att falla in i. Ska man skryta om nånting ska man skryta om sin svaghet, säger Paulus. Därför tilltalas jag mera av anspråkslösa salar utan all teknologi att "vara stolt över", lättare att hålla fokus rätt då och veta att det man fick ut av gudstjänsten var gudstjänsten och inget annat som man lika bra kan få på bio. En jättesal med tusentals människor i behöver säkert en altartavla för att alla ska kunna se vad som händer. Jag hoppas att inte ens de yngsta är så ytliga att de inte skulle kunna hitta Gud i en sal utan altartavla...
Annette
08:38 22.3.2008


Du, Andreas, undrade över om atmosfären av stillhet, tystnad, helighet och ödmjukhet infinner sej i denna församling pga allt det yttre
Jag var där igår kväll med en dotter på 16 och svärfar 83 år. Vi trivdes och Jesus blev inte skymd. Värmen av Hans närhet och gemenskapen känns än idag och gör gott
Jag kom dit dit trött och andligt törstig, flunsig har jag varit i veckor så min astma bråkade, under förbönen i slutet blev vi ombedda att lägga vår egen hand på oss själv där vi behövde helande. Jag la min hand över lungorna och förundrades över hur lätt det blev att andas ( men tänkte , kanske dom ökat ventilationen, hm...) Men något skedde för det är lika lätt att andas idag!!!
Ordet som predikades tog mitt i prick och gav ljus och styrka för fortsättningen
"Lugnet i en tom katedral" behövs inte för att " Känslan av ödmjukhet och helighet" infinner sej. För mej räcker det att sluta ögonen och lyssna av hela mitt hjärta då jag står inför min Herre oberoende var jag är.
Önskar att också du sku ha fått vara med!
A Lück
23:31 21.3.2008


Jag är djupt tacksam för att min seriösa kommentar togs på allvar och att du, teologiestuderande Stefan Forsbäck, tog dig tid att svara på mina frågor för att stilla mina vilsna tankar.

Det är säkert sant som du säger; att altartavlan talar till dagens yngre generationer på deras kulturella språk. Ja, det ger det hella sin fulla förklaring. Man måste tala till sin samtid på samtidens språk. Som Kristus gjorde. Ändå lämnar denna förklaring ett glapp i mitt trångsinta intellekt..

Kanske är det som så, att det är just vår tids - specifikt: vår kulturkrets' - "kulturella språk" som gör mig på något vis upprörd inombords - förmätet eller rättmätet.

Det finns trots allt en ytlighet i vår samtid, det tyder mycken forskning och vetenskaplig samhällsanalys på. Flärd som det så vackert heter på svenska. Vanity på engelska. Koreus på finska. Och jag är rädd för vad denna ytlighet gör med människan. [Det har exempelvis visat sig att ordförådet bland dagens unga är avsevärt mindre än hos tidigare generationer - vi, den visuella generationen, förlorar altså vårt språk!]

För att knyta samman till det du sa om kulturellt språk och uppdraget att nå ut till icketroende kan man vidare utveckla resonemanget och påstå, drivet till sin spets, att vi med medel som exempelvis den dynamiska altartavlan möter en orolig/rotlös samtid på dess oroliga/rotlösa språk.. altså vi möter en kulturellt avtrubbad målgrupp (se bara vad som återspeglas i teveprogrammen) med ett kulturellt avtrubbat sätt att föra fram vårt budskap. Vi når kanske också vårt mål; vi vinner hjärtan för Guds rike. Men färdas vi vidare, ur denna ytlighetens slöja? Eller bevarar vi hellre ett status quo av lättsinthet och an occasional-feel-good-revelation-state-of-mind-way-of-life?

Ta exempelvis teaterstycket du länkade: genom en överdriven känslomässig polarisering och en kristalliserad framställning av en människas andliga kamp framför man sitt budskap. Jag tror till och med att du kan hålla med om vissa inslag av snuttifiering/simplifiering. Det är dock inte mer än rätt att använda en sådan metod - och andra - om människor berörs och kommer till tro och verkligen inträder i den verklighet det innebär att följa Jesus.

Min oro är följande: kommer vi genom att, kulturellt, ständigt böja oss för vår samtid urvattnas (precis i takt med vår samtid) eller kommer vi förstå djupet och det andliga budskapet i Bachs verk trots att vi i kyrkorummet - där vi ägnar oss åt andlighet, möter kärnan i vår existens - spelar popmusik och dansar i takt till blinkande färger? Själv tvivlar jag inte på att J S Bachs toner kommer ringa många år och århundraden än. Men frågeställningen är relevant.

Nu menar jag inte att "djup" konst är något självändamål, det jag menar är att "djup" konst, om den verkligen har ett "djup" ger en nyanserad och sanningsrik återspegling av verkligheten, vilket kan vara till stor välsignelse. Eller har vi bestämt oss för att "vi behöver inte Bach längre! Inte Kafka heller! Och inte da Vinci, inte Plotinos, inte Hammarskjöld! Vi behöver inte vårt arv, hur rikt det än är! Och speciellt inte i våra kyrkor!" Samma här: jag tror att dessa namn kommer att fortsätta vara viktiga för människan. Men frågeställningen är relevant. Det handlar också om "den kritiska massan", vad vill vi med den stora massan människor. Ger vi något mer? Något som håller? Eximplifierar vi Guds frid?

Jag vill bara anmärka att jag inte lägger så stor vikt vid det diskuterade ämnet i fråga som vi ägnat procent text åt det här på sidan. Skärmar eller kors på väggen är en världslig sak. Det viktiga är att vi ärligt söker sanningen och ifrågasätter moral för att nå närmare den himmelska. Å andra sidan representerar säkert en altartavla i någon bemärkelse den inre verkligheten i en församling.

...Så var det det där med helighet. Personligen upplever jag mer vördnad för Gud när jag träder in i en lugn katedral, tom på människor, än när jag ser femhundra hoppa i takt till någon rocklovsång. Jag kan då visst känna tacksamhet för att de mött Herren, men jag har svårt att mana mig till den ödmjukhetskänsla och känsla av helighet som ändå jag tror kan vara viktig för en människa i hennes strävan att inse Guds helighet (avskildhet). Infinner sig denna stillhet och tysta atmosfär i denna församling med den dynamiska altartavlan?

I en tid av många intryck av ljus och ljud, skärmarnas och iPodarnas tid, tror jag själv att det finns ett större behov av stillhet och meditation än till medryckande effekter. Vad tror du?
jag
21:42 21.3.2008


Wow, vilken bra video som du hade en länk till, Stefan!! Jag blev berörd av att se den, den beskrev lite hur det har varit i mitt liv. Tack!
Stefan Forsbäck
20:05 21.3.2008


Andreas Lück, det är en legitim frågeställning du har. Varför denna altartavla? Eftersom jag studerar teologi och råkar ha skrivit färdigt en 9 sidors uppsats om Kristendom och konst och vad som är kristen konst så tycker jag det är en intressant fråga. Och efter 9 års erfarenhet (vilket kanske inte är så mycket) av arbete med ungdomar och försök att förmedla evangelium till ungdomsvärlden så har jag fått vissa tankar och lärdomar angående förmedlandet. Det finns många aspekter att ta i beaktande, men i slutändan så är det som du säger, konsten som skall kallas "kristen" eller användas i församlingar eller kyrkolokaler borde hjälpa oss närmare Sanningen, förstå mera av Jesus och hans vilja, förstå mera om oss själva och livet. Annars tjänar den inte det syfte som den borde, för att kallas Kristen.

Men tyvärr har vi som kristna många gånger begränsat vårt synsätt angående vad som är OK att göra eller t.o.m. vad som kan anses heligt. Många gånger använder vi i konst, i våra kommunikationsmetoder, t.ex. musik, en stil och kultur som är så långt ifrån vardagsmänniskan att de helt enkelt har svårt att ta emot sanningen genom de kanaler vi använder. Man kan jämföra det med att tala olika språk, kulturella språk i detta fall. Vi vet att Jesus talade på ett sätt som gick rakt in i människor, och det hade utan tvekan att göra med hans smörjelse i den helige Ande, men också med hans enkla sätt att tala genom vardagsnära liknelser som folket förstod. Han talade deras kulturella språk. Om vi vill nå den unga generationen så måste vi tala eras språk utan att tro att kraften i budskapet är i den kanal eller det sätt vi väljer att förmedla budskapet igenom. Vi skall aldrig tro att ljud, ljus och bilder, hur bra de en är, kan föra människor närmare Jesus, om inte Guds Ande har blivit inkopplad först. Men när vi går med den helige Ande på Jesu Kristi uppdrag för att göra honom känd och ärad, så skall vi efter det använda oss av de bästa och mest lättmottagliga sätt som finns för att förmedla evangelium.

Det andra som är viktigt att komma ihåg är att vi som människor är unikt och väldigt mångsidigt skapade, och har mycket olika bakgrund och tradition, när det gäller vad som tilltalar oss och hur vi tolkar och tar emot olika former av budskap och de kanaler som de förmedlas igenom. Därför är det helt okej att alla inte behöver tycka denna altartavla tilltalar dem eller ger dem bästa möjliga ro eller hjälp att närma sig Jesus. Jag antar att du, Andreas, inte är på plats och ser den "live", vilket jag inte heller är och därför inte kan ge en bedömning på någon annan grund av denne ena bild. Men när jag ser den så tror jag att den är väldigt tilltalande för den yngre generation och unga vuxna. Den har mycket symbolik av enhet, unika och mångsidiga skapelser, tillväxt, liv osv. som är designat på ett modernt sätt. Jag antar att det dessutom är mycket mera i den av rörelse osv. eftersom den kallas dynamisk, vilket brukar betyda att något är föränderligt.

Medan vi är fria att söka oss till platser där vi själva bäst möter Jesus, så behöver vi samtidigt hela tiden fundera vad som bäst når ut till vår samtid. Och där behöver Kristenheten bredda sig och se möjligheterna i alla de medier och konstformer som finns. Korset är de centrala i Kristendomen, men för vår samtid behöver ett kors på en vägg inte säga något alls tyvärr. Kors förknippas i världen mera med död än med liv. Jag personligen gillar kors, men jag måste hitta ett sätt att förmedla det som det symboliserar för människor som aldrig hört om det eller vet varför Jesus måste dö. Vilka otroliga budkap som kan förmedlas genom alla dessa konstformer vi har. Ett exempel är drama. Följande drama är bland de starkaste jag sett och kan gärna ses flera gånger:http://youtube.com/watch?v=cyheJ480LYA
Irre
14:16 21.3.2008


Kan inte låta bli att inflika med att berätta lite gårdagens upplevelse på EC-mötet när man var i salen och fick se denna dynamiska altartavla.
Det funkade hur bra som helst, enligt mitt tycke. Jag tyckte personligen jag kunde koncentrera mig på Gud vid det mötet. Ingen stor skillnad egentligen från hur det brukade vara.
After all, allt handlar ju faktiskt om Jesus.
Andreas Lück
13:39 21.3.2008


Vart tog korsen på väggen vägen?

Jag kan inte låta bli att ställa mig undrande till denna inredning av Guds hus - var är fokus?

Hur skall denna dynamiska altartavla med rörliga bilder och bländande effekter hjälpa oss på vägen mot att möta de existentiella kval - den andliga hemlöshet - som är så utmärkande för vår samtid, eller kanske för mänskligheten som sådan?

Vad hjälper allt ljus och ljud i världen en individ som i djupet av sitt hjärta söker något äkta?

Personligen får jag mer ro och utrymme att fokusera på Kristus i ett buddistiskt tempel än i denna sal, full av störande snarare än ledande element.

Tycker det är sorligt att vi inte ens i kyrkorna idag lyckas hålla det heliga heligt, utan vi tar in all den rotlöshet vi möter på gatorna och i världens tempel. Tydligen imponeras vi av världen, dess kvickhet, dess bländande snillrikhet; men det farliga är när vi förväxlar världen med Gud. Jag kan inte se var gränsen går, men jag kan se att det är inte långt kvar dit.

Matt 6:22-23
Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. >>Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.<<

Uppenbarelsen om den smala vägen ligger inom räckhåll för alla. Nålsögat är sanningen. Hans vägar är inte våra vägar.
Sök

Skriv sökordet i rutan
Reklam

Annonsera här? Det passar bra! Kontakta oss!
musik >
10 senaste
>
You're forgiveness
Av Samuel Erik, Text och musik Samuel Erik, Producerad Samuel Erik och Manne Tiainen
Mick
Av Zealot Poets
Kärlekseld
Av Zealot Poets
Flumparanoia
Av Zealot Poets
The Day of Salvation
Av Pontus J Back
Without You
Av Pontus J Back
Thankful
Av Pontus J Back
Mighty God You Are (King of Kings)
Av Andreas Forsberg, producerad av Egon Veevo
Every Drop
Av Samuel Eklund, Producerad av Joakim Palmén