Lili-Ann Karppinen kom tidigt in i drogmissbruk. Flera gånger försökte hon begå självmord, men något kom alltid i vägen. Vid sista försöket satt hon ensam hemma med kniven i handen, men just när hon skulle ta sitt liv förvandlades atmosfären i rummet.
Lili-Ann Karppinen växte upp i Finland med en alkoholiserad pappa och själv hamnade hon på samma bana genom att redan i 12-årsåldern börja missbruka mellanöl. Hennes mamma gjorde allt för att upprätthålla en fin fasad utåt, och de två äldre bröderna klar ade sig hyfsat bra även om uppväxten var jobbig.
– Vår familj levde ett slags dubbelliv och jag tog på mig ansvaret att beskydd a mamma när pappa blev aggressiv. Jag tror att det var det som ledde mig själv till att börja missbruka, jag orkade helt enkelt inte med tillvaron, förklarar Lili-Ann.
När Lili-Ann var 20 år flyttade hon till Stockholm där hon hade en del bekanta. Det var en slags flykt för henne och en chans till ett nytt liv, men i efterhand inser hon att man inte kan fly ifrån sina problem genom en geografisk förflyttning. I stället började hon använda tyngre droger såsom opium och hasch. I denna härva träffade hon också sin blivande man, Kari, som liksom henne hade en pappa med alkoholproblem och nu själv var fast i drogträsket. Paret kom att leva som hemlösa en tid.
– Vi bodde i en bil och på vintern åt vi snö till frukost och tvättade oss i snön, minns Lili-Ann.
Så småningom lyckades Lili-Anns mamma ordna en lägenhet åt dem i stockholmsförorten Sollentuna. Men livet kändes meningslöst för Lili-Ann och flera gånger försökte hon ta sitt liv. Fast vid varje tillfälle hindrades hon av människor som kom i hennes väg. I dag tror hon att det var Guds förtjänst. Lili-Ann bar alltid kniv, eftersom hon ofta hörde röster inom sig som hon kände sig förföljd av. En sommardag var hon ensam hemma i lägenheten medan Kari var på stöldturné. Hon var då 27 år och satt med kniven i handen.
– Jag tänkte att nu kan ingen stoppa mig. Jag orkade inte leva på det här sättet längre och jag hade ingen framtidstro, säger Lili-Ann.
Men innan hon hann sätta planerna i verket hände något oväntat och omvälvande:
– Mitt i det destruktiva mörkret kände jag hur hela rummet plötsligt fylld es med en otrolig kärlek. Jag såg ett ljus framför mig och i ljuset såg jag konturerna av en människa. Han sträckte fram sin hand mot mig och sade: ”Här är jag”. Och jag bara visste att det var Jesus, säger Lili-Ann.
I tioårsåldern hade Lili-Ann varit med på ett kyrkligt barnläger där hon fått en frälsningsupplevelse.
– Jag bad under en predikan om att Jesus skulle frälsa mig och jag fick en sådan otrolig syndanöd, minns Lili-Ann.
Hon anmälde också intresse för att låta döpa sig men hennes mor avstyrde dessa planer, då hon ansåg att hennes dotter blivit alltför påverkad av omgivningen. Nu, 17 år senare, blev hon alltså på ett mäktigt sätt konfronterad med denne Jesus.
– Jag visste nu att det var upp till mig att välja livet eller döden. Jag tappade kniven och föll ner på golvet och grät och ropade ”Hjälp mig, hjälp mig!”. Och vid det tillfället hände något i mitt hjärta, berättar Lili-Ann.
Ändå tog det två veckor innan Lili-Ann vågade berätta om händelsen för sin man eftersom hon var rädd för att han skulle tro att hon blivit psykiskt sjuk. Men när hennes mamma var på besök berättade Lili-Ann för dem båda vad hon varit med om. Då utbrister Kari: ”Men Lili-Ann, fattar du inte att du mött Jesus?!”. Det var det sista Lili-Ann hade väntat sig ifrån honom men naturligtvis var det en stor lättnad för henne.
Det visade sig nämlig en att Karis morfar var kristen och som barn hade Kari lyssnat en del till vad han hade att säga. Eftersom Karis pappa var alkoholist hade Kari sagt till morfarn: ”Men kan vi inte be till Gud så att pappa blir nykter”. De bad och efter tre veckor var Karis pappa helt fri från sitt alkoholmissbruk.
Lili-Ann och Kari gick snart på ett möte hos LP-stiftelsen i Stockholm, men Kari följde mest med som sällskap. Han ansåg att det för hans del var för sent att göra något åt situationen, han var redan för söndertrasad av missbruket. När paret öppnade dörrarna och klev in i LP-stiftelsens möteslokal, sjöng och spelade man ”Han har öppnat pärleporten”.
– Det var min älsklingssång sedan barnlägret så jag storgrät och kände att ”Nu har jag kommit hem”, säger Lili-Ann.
Under mötet vittnade en före detta missbrukande man om sin befrielse. Kari kände till honom sedan tidigare och insåg vilken förvandling som skett i hans liv. Nu kom han själv att tänka på händelsen med sin egen far som blev av med sitt alkoholmissbruk och undrade inom sig vem som nu skulle be för honom. ”Jesus, fräls mig!” utbrast han, och den dagen blev vändpunkten också för honom.
Lili-Ann och Kari ville nu få behandling för sina problem men de fick höra att kön var lång – upp till ett år. Båda insåg att de inte kunde vänta så länge, så de bestämde sig för att be till Jesus över detta.
– Redan efter två veckor hörde de av sig och hade ett rum åt oss på ett hem i Sigtuna, så det gick snabbt. Hade det inte löst sig så fort hade vi nog inte överlevt, så söndertrasade var vi. Men Herren har verkligen gjort mirakler i våra liv, menar Lili-Ann.
Paret hade nu 16 månad ers behandling framför sig. Det var en tuff tid men den gav bra resultat. Därefter började de arbeta för LP-stiftelsen eftersom de kände kallet att hjälpa andra i samma situation. Nu hade också en längtan efter att bilda familj och få barn börjat växa sig stark are hos dem. Men Lili-Ann kunde inte bli gravid och samma längtan och problem bar en kollega till henne. De båda kvinnorna började arbetsträna på ett kristet dagis och en dag sade de till barnen: ”Kan ni inte be för oss så att vi båda får var sin bebis”. Barnen tog sin uppgift på allvar och knäppte sina händer och bad.
– Två veckor senare var vi båda gravida! Och efter det har jag och Kari fått två barn till. Herren ger i överflöd, utbrister Lili-Ann.
Alla tre barnen är i dag troende och Lili-Ann gläds över att det går bra för dem i livet.
Tillsammans med sin man startade hon för fyra år sedan församlingen Basunen i Bro, norr om Stockholm. De är i dag över 30 medlemmar och de allra flesta är före detta missbrukare. Socialt arbete är därför ett viktigt och självklart inslag i deras verksamhet. Kari är pastor och Lili-Ann resande evangelist.
Besök församlingen Basunens hemsida på http://www.basunen.org
