Nyttig yoghurt med halvnyttig sylt och flingor

Du är vad du äter

ALLMÄNT. Du är vad du äter tycks verkligen vara dagens ämne. Allt handlar om vad man stoppar i sig. Nya rön kommer från forskningen vad man ska undvika.

Men rätt lustigt att de som verkligen skulle behöva lyssna till råden om att ändra på sin kost är de som inte gör det, medan de som redan äter bra är lyhörda på vad den senaste forskningen säger.

Idag köpte jag två godispåsar, en exotic snacks med torkad frukt och en med vanlig plockgodis. För över ett år sen skulle jag absolut ha ätit upp den påsen med plockgodis lååångt före den med torkad frukt. Men jag har godisfastat i över ett år och jag har inte alls samma smak för godis som förr. Jag har vant mig vid lite nyttigare (även om torkad frukt inte är att föredra framför färsk förstås).

Detsamma gäller även det kristna livet, om vad vi egentligen stoppar i oss. I vår generation så har vi i stort sett tappat allt det där om att TV, kortlek, dans osv är en synd. Det hörde till det som var förr och som var en överdriven rätt och fel tänk med hårda domar om någon överskred dem. Och jag vill inte komma till en dömande attityd som bara kommer att leda till en lagiskhet. MEN vad vi stoppar i oss påverkar oss, även vår ande!

Jag får kämpa med min bibelläsning, jag läser den i perioder. Jag skojar inte, verkligen perioder!! Däremot har jag lättare för att läsa annan kristen litteratur. Och likadant som för mitt godisätande upptäckte jag nyligen att jag hellre vill läsa en kristen uppbyggelselitteratur än en deckare. Och missförstå mig inte nu, jag menar inte att det är något fel med att läsa en deckare! Men om det alltid är det man hellre läser, om man hellre lyssnar till okristen än kristen musik, hellre tittar på film än ber en bön osv då är det den andliga maten man även kommer att vara hungrig efter och till slut inte ens försöka be eller läsa bibeln.

Gud har lovat att närma sig oss om vi närmar oss honom. Men vi kommer aldrig nära Gud om vi inte har en längtan efter att komma honom nära. Jag tror att allting börjar med att man är ärlig med både sig själv och med Gud. Om man inte har en längtan efter att komma närmare Gud så är ändå början att vara ärlig med att man inte har den längtan och vända sig till Gud med sitt bekymmer.